suck it, fuck it, bite me, eat it, up yours

Exakt.

i'm sorry, i can't to this anymore. i stop.

- We go days without having a meningful conversation, and I used to miss you so much when that happen. But it never seemed like you missed me. And I guess because of that, I stopped missing you.

can you feel the ground move under your feet?

Snart händer nog något. Jag skulle nästan kunna sjunga att jag känner det i mina fingrar, jag känner det i mina tår. För det gör jag. Snart, snart.

WHY GOD WHY

Men gud, vad gjorde jag för att förtjäna detta? För en gångs skull kommer jag ihåg att kolla på Morden i Midsomer, som jag älskar typ jättemycket, och då är det såklart det sista avsnittet och Barnaby går i pension?!?!?!?! VARFÖR FICK JAG SE DETTA?!?!?! Jag trodde mitt liv tog slut för jag kände en pil i hjärtat och grät nästan lite för jag älskar ju det så himla mycket. Varför, varför? Jag blir så ledsen.
Har uppenbarligen dålig karma.

Dag 17 – Barndomsminne

Jag har känt mig extremt flummig när jag har svarat på dessa frågorna, inte riktigt brytt mig om vad jag har svarat. Har inte råd att lägga kreativitet på detta med tanke på att jag har ett megastort projekt som jag bara har skrivit en text till och ett jävla PA.
Jag har jättesvårt att urskilja vilka av mina barndomsminnen som är riktiga och vilka som är drömmar. De drömmar jag minns mest är från min barndom och jag får ofta fråga mamma ifall saker och ting verkligen hände eller ifall jag har drömt det.
Jag minns känslan av att vakna i spjällsängen och resa mig upp (när jag var liten var jag ett änglabarn, jag sov, åt, bajsade och kissade. Jag skrek aldrig, jag bara sov) och skratta. Mamma har berättat att det var så jag visade att jag var vaken. Helt plötsligt kunde de höra mig stå och skratta jättehögt och det betydde att jag hade vaknat. Då stod jag upp i spjällsängen och hoppade upp och ner skrattandes.
Jag minns när andra bilden är tagen. Vi har en fotograf som skulle fota mig av någon anledning och jag fick sätta på mig finkläderna. Jag stod på bordet i vardagsrummet och jag älskade mina lackskor och både mamma och pappa ropade "kolla på pappa Linn, kolla på pappa!" och pappa gjorde en massa fula grimaser och fotograferade mig. Vad jag minns var detta innan fotografen kom. Minns i alla fall att jag tyckte det var skitkul och jag skrattade hela tiden.
Jag minns också en gång när vi var på en gård och jag fick tag på en kattunge. Jag tyckte kattungar var lite läskiga, för en gång hade en kattmamma rivit mig för att jag klappade hennes kattungar. Dessutom hade kattungar så små och vassa klor och det gjorde ont. Så när jag fick tag på en kattunge så blev jag jättestolt och gick och visade alla hur duktig jag var. Men tydligen så höll jag den stackars katten runt halsen och alla började skrika till mig att jag ströp kattungen. Så jag blev jätteledsen och började gråta, släppte katten och satte mig på marken. Men då kom kattungen fram till mig och slickade på min kind. Ja, jag vet, golligollgollhistoria, men true story bro!

you think you're cooler then me

Ah, fuck it.

Dag 16 – Första kyssen

Är jag den enda som inte minns min första kyss? Det handlar inte om att jag var full eller något sånt, men det där första-kyssen-moment som ska hända i ens liv har hänt mig flera gånger och jag vet inte vilken som var den första. Sen vet jag inte riktigt om man kan räkna att jag och min bästis på dagis ville veta hur det kändes när man rörde vid varandras tungor med sin egen tunga. Vi stod alltså med armarna på ryggen och sträckte ut våra tungor och typ slickade på varandra. Ja, man var ju lite störd när man var liten.
När jag gick på lågstadiet brukade vi leka ryska posten eller sanning eller konka på rasterna, så det var en himla mycket pussandes, långtradare och allt var det var hela tiden.
Fast sen var inte mitt riktiga "strul" (akaaaaa hångel) förrän sommarlovet till 7an. Det minns jag som riktigt dåligt och jag minns att jag låg och tänkte på guldfiskar hela tiden. Eh, ja.
(Fast det gör jag inte längre)

IT'S SO FLUFFY I'M GONNA DIE

Detta har inget att göra med något alls, jag har inte ens sett denna filmen. Men jag kom över detta videoklippet och det känns som att en blomma slår ut inom mig varje gång jag ser det (gay). Nä, men jag älskar det.

:)

Ahh, älskar H&M.

mitt liv fick en akut punkt

Efter att ha blivit väckt andra dagen i rad av någon som harmlöst smsar mig allt för många gånger, så är jag nu vaken. Har insett att mitt liv har en ganska låg livsexistens. Igår fikade jag med Marianne och idag ska jag städa, åka till banken och träna.
Nu skiner solen! Wooooh.

Dag 15 – Mina drömmar

Jag har skrivit ett blogginlägg någonstans om vilket liv jag drömmer om. Här är det:

Jag kan berätta saker som jag väldigt sällan berättar för någon. Jag drömmer om ett liv med blommor på dagarna och virvlande färger på nätterna. Det ska stickas i näsan från doften av blommorna och på nätterna ska färgerna vara så starka att de lyser upp mina tapetserade väggar. Det ska alltid finnas blommor, kanske en tomatodling också i mitt köksfönster. Min balkong är som en oas där man kan höra trafiken tjuta om man lutar sig över räcket, men håller man sig innanför känns det som att världen sjunger för än. Min säng står mitt i rummet och i min säng kan man sova tolv personer. Tolv personer kan ligga hur dom vill i min säng med string gavlar och blå och vit randiga lakan. Om jag skulle vela hade jag kunnat gå in i min garderob för att se hur hela kvällen målas upp för mig vilket plagg jag än väljer. När jag flänger ut genom min lägenhet med fyra meter i tak, smäller jag i dörren så att kristallkronan i min hall nästan ramlar ner. När klockan är elva sitter jag på en rökig jazzklubb med hes rökröst och dricker rött vin, för att jag tycker det är gott. Färgerna där inne är mörkröda och smaragdgröna. När klockan är ett dricker jag något helt annat någon helt annanstans där färgerna virvlar. Jag virvlar, färgerna virvlar och livet virvlar. Aldrig står jag still.
När klockan är fem ramlar vi hem, jag och mina elva kompisar som ska sova i min säng. Men jag är inte beredd på att sova än, så jag lägger mig i mitt melankoliska badkar, sätter igång något i stil med Otis Redding på vinyl, tänder en cigg och dricker whiskey, bara för att jag tycker att det är gott.

Det handlar så himla sällan om materiella saker eller saker överhuvudtaget. Det handlar alltid om en känsla hos mig, det är sällan jag får den, men jag strävar alltid efter den. För bara ett år sedan var jag säker på att jag skulle bli känd, det var mitt mål i livet. Jag visste att jag skulle bli det, varför levde jag annars? Men när jag tänkte på det för några veckor sedan insåg jag att det gör fan mig detsamma. Mitt liv kommer inte vara bättre för det. Så, jag drömmer om känslan, jag antar att det är lycka.

ursäkta min franska

Igår hoppade jag av min praktik, så nu har jag inget att göra fram till den 18 februari då alla andra inklusive jag går på sportlov. Sen börjar skolan igen. Har lite panik, inser att jag inte har något vettigt att göra.

my baby's sleepin

Har redan bestämt att jag är Turk i mitt air band. Har kommit på att Wici spelar trummor så hon slutar vara arg på människor och får slå -> Katt (i huvudet) ser lite ut som Ted här, så jag tycker hon borde spela elgitarr och sen är ju Kajsa the Janitor, mest för att hon ska få slappin the bas!

förut var jag trött, men nu hamnade jag i koma

Såhär söt är jag just nu.
Jag sitter och typ dansar rumba fast med rumpan och vrålar med till både bra och dåliga 70 tals hits. BYE BYE MISS AMERICAN PIEEE!!!!!!!

Dag 14 – Dåliga vanor och laster

Haha det här känns ju jättebra, att peka ut allt dåligt med mig. Jahaja. Ja, jag vet om att jag är tidsoptimist så det skriker om det. Jag är egentligen inte seg, inte som det kan verka, det är bara det att jag orkar verkligen inte stressa. Jag kan vara skitsnabb och vara i god tid, men oftast är jag en timme senare än tiden jag sagt från början, om inte mer. En annan sak, som i alla fall inte jag gillar, är att jag använder mig av töntiga uttryck när jag inte riktigt lyssnar eller när ämnet inte intresserar mig. Eller så är uttrycket så inbitet i mig att jag bara säger det av farten och då kan jag svara med bara töntiga uttryck i en hel konversation. Fast jag vet inte om andra lägger märket till det.
Sen ibland blir jag fasligt irriterad. Jag vet inte vad det kommer ifrån, men jag kan vara fruktansvärt irriterad, så att hela kroppen vrider sig i ilska typ. Det kryper i hela kroppen och det känns som att alla mina nerver snurrar fram och tillbaka och jag vill bara ställa mig och och skrika allt vad jag kan eller hålla för öronen och vråla "LALALALALA". Oftast vet jag inte varför jag blir så irriterad, men den sortens irritation dyker upp med jämna mellanrum, oftast när jag är ensam och sitter på bussen eller när vi sitter i klassrummet och har genomgångar. Väldigt sällan när jag umgås med människor, vilket är tur.
Sen kommer jag faktiskt inte på så mycket mer. Dåliga vanor jag har haft har jag börjat göra mig av med, för under 2010 blev jag helt plötsligt jävligt medveten om allt. Så, ja. Resten är väl sånt jag inte märker men som andra gör.

the radio reminds me of my home far away

Okej, eftersom min garderob rensades duktigt mycket igår så finns det inte så mycket kläder kvar. Eller, det finns mycket kläder kvar men inte så mycket. Ungefär hälften försvann. Men det fanns flera plagg som jag bönade och bad om att de skulle få stanna kvar, så nu tyckte mamma att det var på tiden att de blev använda. Så ja, nu börjar jag med att använda kläderna jag inte använder men tycker om ändå! Denna tröjan tex, den köpte jag på Gina Tricot när jag gick i 9an och jag har använt den jättelite bara för att jag egentligen tycker om den. Fast nu fick jag torktumla den så att den blev mindre. Sånt känns ju alltid gött. Fast sen kan man fråga sig vart mina bröst tog vägen på bilden.

i woke up and wished that i was dead, with an eaching in my head

Alltså man får inte lov att göra såhär, för det är elakt, men helt seriöst. Vad har människor för liv?
Facebook status "Skön helg med mycket cruising i stp o hjärre med min underbara flicka :) ♥".
Fine, man kan ifrågasätta mitt liv eftersom jag bryr mig, men jag blir nästan ledsen i benet när jag inser att personen i fråga tycker att det är mysigt att åka runt i Staffanstorp och Hjärup, samt att han använder uttrycket "cruising" i samma mening som de två hålorna.
Hahaha jag kommer få halsbränna av all stress människor utsätter mig för.

Dag 13 – En vanlig dag hemma hos mig

Jag kliver alltid upp ganska jättesent om dagarna, och kliver jag upp tidigt är jag jätteseg och håller på med en det ena en det andra i typ två timmar utan att egentligen göra något vettigt (detta stämmer även in på ifall jag vaknar klockan 2 på eftermiddagen). Har jag ingenting att göra brukar jag kolla på serier som ligger på en server som är kopplade till en mac som är kopplad till TVn, och detta kan jag göra i typ flera timmar. Tills det är dags att gå och lägga sig igen. Dom dagarna är ganska tråkiga, men ibland behövs dom.
Idag har jag tex stigit upp (halv 12) sen åkte vi till IKEA och handlade lite småsaker. Sen när vi kom hem rensade mamma min garderob medan jag satt och sa spara&slänga. Efter detta dammsög mamma mitt rum och sedan satte vi upp fjärilar över min vägg (evighetsprojektet nummer 1) och bytte lakan i sängen. Sen spelade jag Sims och blev förtvivlad över att alla dog hela tiden?
Jag kanske ska tillägga att min moder inte varit med och städat på mitt rum sen jag var typ 10 år gammal, men hon var trött på att det såg stökigt ut även när det var städat att hon tog tag i det. Be my guest sa jag. Fast hon brukar byta sängkläder, vilket är mycket trevligt.
Fast jag är ganska säker på att det inte finns "vanliga" dagar hemma hos mig, för jag tycker i alla fall att alla mina dagar ser olika ut, så det var ju bara en dum fråga.
På bilderna är det Bus och jag och min fina fjärilsvägg!

we used to be the luminary ones

"Jag förstår inte hur du kan hålla dig vaken om dagarna Linn. Jag har aldrig stött på en människa som är så intensiv som du är och som har så mycket starka känslor, och ändå är jag kurator. Det är ganska fantastiskt att du orkar vara dig själv."

Är det inte konstigt hur annorlunda man känner sig ibland.

jag såg dig i vimlet, plöstsligt var det bara vi

Ingen hör något, ingen ser. Men dom står på sina knän och ber.

Och hon tog min hand och sa "du ser eländig ut ibland". Men jag bara log, för jag visste.

Dag 12 – 10 saker du inte vet om mig

1. Ibland sätter jag mig i badkaret med kläder på, utan vatten. Mest bara för att jag får vara ifred då.
2. När jag var typ 10 år gammal hade pappa köpt souvenirer till oss på något sånt där amerikanskt naturreservat i form av gosedjurs krokodiler. Jag döpte min till Viktor Krokodil och den har faktiskt varit mer betydelsefull i mitt liv än jag kunde ana.
3. Jag älskar fula tröjor. Dom är alltid skönast!
4. Jag tycker det är spännande att köpa hygienprodukter, typ schampo, balsam, deodorant, tandborste... Det finns så mycket att välja på att jag ibland blir helt till mig.
5. Ibland när jag dansar går jag in i ett maniskt tillstånd.
6. Jag söker alltid efter en förändring, för jag orkar inte annars.
7. Jag har alltid älskat fantasy och magiska saker.
8. Jag har inte gått utan nagellack i mer än en dag i över tre år.
9. Jag är mer rädd för döden än för livet.
10. Jag älskar blommiga kläder.

take me home

Jag tänker gräva mig en grop och bo i den.

Dag 11 – Mina syskon

Jag har en biologisk syster och två plastsyskon. Min biologiska syster heter Anna och är två år yngre än mig, alltså är hon 16 år. Hon går första året på historiaprogrammet på Katedralskolan i Lund.
Vissa människor påstår att vi är jättelika och vissa kan inte ens se att vi är släkt. Anna har alltid varit den tjurigaste av oss, men jag har alltid varit den med mest temperament och humörsväningingar. När Anna är sur, då är hon sur i flera timmar, medan jag bara är det i typ en halvtimme. Fast sen är Anna nästan ganska exakt som jag var när jag var 16 fast kanske lite mer mognare. Jag är den naiva och Anna är den realistiska, jag är optimisten och Anna är pessimisten, jag är all over the place medan Anna kanske hoppar mellan olika sidor av soffan. Även om min syster inte är en lugn människa kan man nog säga att hon är det om man jämför med mig, speciellt när jag var 16. Hon har alltid varit duktigare i skolan än vad jag har varit, för hon har alltid tyckt att det är viktigt. Men egentligen gör Anna det hon tycker är viktigt i livet och skiter i resten, för hon bryr sig helt enkelt inte om det. Båda vi två tycker att rättvisa är extremt viktigt och vi brukar prata om orättvisor i världen. Förr vet jag att Anna ville bli något inom FN som gjorde skillnad och om jag ska vara ärlig så tror jag att det är där hon kommer att sluta, för hon bryr sig. (Sen blir man ju skitirriterad på henne när hon är trög och dum i huvudet.)



Mina plastsyskon heter Emma och Richard. Emma är ett år yngre än mig, 17 år, och Richard är ett år äldre än mig, 19 år.
Emma ska jobba inom vården när hon blir stor, för Emma har alltid velat ta hand om människor. Det har hon nog gjort i hela sitt liv, bakat och tagit hand om människor. Hon älskar djur och barn också och hon är en såndär person som skulle kunna börja gråta om hon såg en död igelkott. Sen älskar Emma alla små detaljer. Hon bryr sig inte alltid så mycket om helheten i saker och ting, för med henne är det småsakerna som räknas. Det tycker jag är fint.
Richard är sjukt mystisk och hemlighetsfull egentligen. Det låter kanske konstigt att jag inte vet så himla mycket om honom, men han säger inget och inte när man frågar heller. Richard har flyttat hemifrån och bor i en studentlägenhet i blekinge där han pluggar till något som gud vet vad det är. Något inom data är det i alla fall, typ spelutvecklare. Richard har aspergers syndrom (fast han beter sig inte som killen i I rymden finns inga känslor, fast kanske bara lite) och det gör att man ibland inte har den blekaste aning om vad han pratar om, men det tycker han är kul, för då känner han sig grymt mycket smartare.

men hanen, han får ju ändå vad han vill ha

Alltså hahaha, jag hade glömt bort dessa. Det skiljer typ en månad på när videosarna är gjorda. Det är nästan lite pinsamt hur töntiga vi är i den första videon, speciellt när vi åker tåg och är helt excited about it, precis som att vi aldrig är där. Eller mina fruktansvärda hårförlängningar. Haha eller bara det faktum att jag står och pratar med en kamera med solglasögon på inne på en toalett på EH i västra hamnen.
Sen är det sjukt töntigt att vi har likadana tröjor och halsband i andra videon, men det var faktiskt inte med flit. Men ni måste erkänna att jag var ganska brun(hade precis kommit hem från USA)!

Dag 10 – Bloggfavoriter

Jag läser mina vänners bloggar och de flesta är länkade i sidan av min blogg. Sen läser jag gossips, Kenzas(ibland), Carolina Gynning, Niotillfem, Audrey Kitching och Signe Siemsen, det är de enda "stora" bloggarna jag läser(läste Jackie Ferms innan det sket sig).
Sen läser jag RosaFiona, Buffalo Parade, En 60-tals blogg, L'amour et la violence, loïs och pandasoppa!

Mina vänners texter läser jag nästan alltid, men i stort sett alla andra bloggar jag följer tittar jag bara på bilderna eller läser någon bildtext. Förutom Niotillfem och Carolina Gynning, mest för att Sandra Beijer skriver så otroligt bra och för att Gynning är helt galen.
Sen finns det bloggar jag följer mer stundtals och inget alls ibland, men dessa läser jag nästan varje dag.

down boy

Jag fryser mer och mer ju längre jag är vaken. Är det inte underligt? Jo det är det Linn.
Sov typ inget inatt, men jag kommer inte ihåg vad jag tänkte på.
Sen ska jag till praktiken för det är Sverigemöte, fast det behöver jag ju egentligen inte gå på. Godegud, skjut mig.

Dag 09 – Min tro eller livsfilosofi

Jag tror inte så mycket och det jag tror på ändrar jag fortfarande på. Jag tror inte att jag har kommit tillräckligt långt i mitt liv för att kunna ha någon form av livsfilosofi. Jag växte upp på ett kristet dagis, eftersom ateisten som födde mig, aka min mamma, ville att jag skulle kunna skapa mig vilken tro som helst utan att vara påverkad av henne. Så min tro utgår från kristendomen men idag tror jag inte på så mycket alls.
När jag var yngre trodde jag på ödet, men efter den gången i sommar då jag blev spådd, så ville jag inte tro på det längre. Sen kan man ju välja själv om man vill tro på vad pojken sa till mig, men jag vill aldrig mer höra att det skulle vara min framtid.
Wici brukar säga att alla människor har ett bestämt öde, men att vägen dit är upp till än själv. Vissa dagar tror jag på det och vissa dagar tror jag att någon annan styr mitt liv. Fast egentligen hoppas jag nog på att livet blir vad man gör det till och att det inte finns några profetior för varje människas liv.
En sak vet jag i alla fall: Det spelar ingen roll om man är ateist, troende eller vad man nu vill kalla sig. När det väl gäller, när man inte har något kvar överhuvudtaget, då lägger sig sig varje människa på knä, sitter i lotusställning eller något helt annat och ber till högre makter. Det är då vi inte kan förlita oss på andra eller på oss själva och då har vi bara en sak kvar att göra.

Dag 08 – Favoritsaker

Jag har en massa saker som gör mig extra glad!

Koppar
Jag har tre jättestora muggar som är den perfekta storleken, både breda och långa på samma gång. Alla tre är från Indiska och i samma modell fast med olika mönster. Sen har jag tre (eller hade, har bara två kvar) kaffekoppar från Tiger med olika gamla 50tals reklamer för marijuana som jag tycker är skitbra.

Lampor
För det första så tycker jag att risbollslampor är skitsnygga, så en sån har jag. Sen har jag en kaninlampa som är rosa, den ser ut såhär när den är tänd KLICKA! (jag hade min innan niotillfem skaffade sin, hehe). Sen har jag min jordglobslampa som jag fick av Wicis mamma som jag tycker är himlans fin.

Hängande saker
Jag har en thing för sånt som hänger från taket och neråt. I ena hörnet av mitt rum hänger det fjärilar som går att tända (fast batteriet är slut såklart) och en andra hörnet hänger det sånnadär tygfåglar på ett pärlsnöre i grönt, blått och gult. Sen har fjärilar bredvid spegeln som är tryckta i återvunnit papper med olika mönster.

Grejer överlag
Jag har olika värmeljushållare, det tycker jag är skoj. Sen älskar jag Rosebud Salve, har flera olika, men jag tycker bäst om originalet och den med mint. Sen gillar jag min kobratelefon jättemycket också.
I min bokhylla (som förövrigt är vit med olika Shakespeare citat på) finns det ett armband med pandor på som jag fick av Johanna som jag älskar och en ram som Wici gav mig i födelsedagspresent för flera år sedan. I den är det flera bilder på henne och mig som man kan flytta runt på och bakom varje bild finns det en låttext, sen kan man även flytta allt till rätt ställe och då står det "I love you".

Det är nog mina favoritsaker, eller saker egentligen som jag blir väldigt glad över att se. Fast det finns fler jättejättebra saker i mitt rum.

Oj just det, höll på att glömma en grej jag alltid ler när jag ser. Det är två sånna Mirandanallar som sitter bredvid varandra och håller upp en skylt där det står "You're special" som jag fick av min lillasyster i födelsedagspresent för några år sedan.

let me take you down cause i'm going to strawberry fields. where nothing is real.

När man slutar bry sig gör det inte ont, det smärtar inte och det blöder inte. Det känns inget alls. Skillnaden är ju att jag faktiskt bryr mig och det gör ont. Jag förstår inte varför folk får sånt runt bakfoten och hela tiden tror det värsta om mig. Jag fattar inte riktigt hur folk kan känna mig så dåligt.

Dag 07 – Vänner

Detta är nog en av de svåraste sakerna att skriva om. Jag hade inte varit där jag är eller den jag är om det inte vore för mina vänner.
Självklart är mina vänner något av det viktigaste jag har, men det går inte att förklara det mer än så. Inte just nu i vilket fall.

Dag 06 – Om det här vore min sista dag

Jag hade gjort allt det där jag är för feg för att göra (jaja, carpe diem). Inte typ bungy jump och sånt, för det intresserar inte mig. Utan jag hade typ spelat in en porrvideo, gått naken på stan, shoppat på kredit, raggat och haft sex med allt och alla, knarkat och helt enkelt levt som i en fruktansvärt bra film. Fast när det kommer till kritan hade jag nog inte gjort allt det där, utan jag hade umgåtts med familj, vänner och mina katter och min hund. Antagligen bett någon köra mig till ett berg också där jag hade fått sitta och sjunga alla mina favoritlåtar och gråta lite för att jag inte hade hunnit med det än.
När jag tänker efter så är det ganska enkelt att vara lycklig.

för det är vad du är värd!

Ja, varför inte göra ett groggfestevent till en grupp som hedrar Astrid Lindgren? Hon blir säkert jätteglad där uppe i himlen!

Dag 05 – Vad är kärlek?

När jag tänker på kärlek tänker jag på en text jag skrev en gång som jag döpte till Kräklek. Egentligen är väl kärlek inget speciellt på något sätt alls, det är något av våran vardag på alla sätt och vis precis som att gå på toa är. Sen blir det ju vad man gör det till.
Jag fann kärlek till min jordglobslampa och jag fylls av kärlek när jag kollar på min katt. Jag fylls även av kärlek när jag kollar på den lilla snutt vägg jag har vid dörren där jag har satt upp bilder och andra grejer på kompisar.
Så jag menar, kärlekskänslan är helt underbar, men jag har en viss tendens att alltid älska något eller någon lite för mycket. Då blir det alltid fel, hur jag än gör och allting blir kräklek istället.

take me home, to the place, i belong

Sen skulle jag vilja skriva en annan sak också. Jag gråter varje gång jag hör Take me home, country roads. Jag vill sitta vid en sjö i West Virginia och önska att där var hemma.
Men nu är det inte hemma.

be my lover, wannabe my lover?

Btw, usch jag hade en sån hemskt natt. Vaknade halv 6 av magkatarr, AJ. Smärtan gjorde mig blind, äntligen förstår jag detta uttryck, då jag svimmade i köket när jag värmde en vetekudde. Mamma gav mig tabletter, jag grät, gnydde, rullade runt. Mamma hjälpte mig in i mitt rum, men med handen full av kräk fick jag kasta mig över toalettstolen. Fick panik över att jag insåg att jag precis hade kräkt upp tabletterna. La mig i Annas säng och försökte sova. Somnade där, men vaknade varje gång smärtan satte igång igen. Det var nog det konstigaste, för varje gång jag inte hade ont frös jag så jag hackade tänder, men såfort magen började smärta började jag svettas som jag vet inte vad. Kroppen är himla konstig.
Men sen träffade jag Alice inne i stan och efter det gick jag på restaurang med familjen + familjen Hallin, sen såg vi Spamalot. Asbra!
Chip!

Dag 04 – Vad bjuder jag på för mat?

Jag kan inte laga mat. Alltså, om jag vet hur man lagar något så kan jag experimentera fram roliga saker, men jag kan inte laga mat! Jag vet inte hur man steker kött, jag fattar inte hur man kokar ris, jag fattar aldrig vad ugnen ska stå på... Nej, så när jag bjuder på mat gör jag något jag verkligen vet hur man gör. Så förrätt hade typ varit naturell kesella med honung, bär och nötter, sen hade huvudrätten varit typ spaghetti med köttfärssås eller något grillat kött med klyftpotatis. Efterrätt hade varit kladdkaka. Det är det enda jag kan göra. Hahaha, så så simpelt var det.

i never told you

Everything is so fragile.

revenge of the nerds

Jävla youtube tog bort mitt ljud, så jag fick ta videofyme.
Gjorde ett bildspel istället, för jag orkade inte göra fler inlägg om varje månad. Sinnes ju. Fast det hände ju ganska mycket mer under året. Inga festivaler är ju tex med! Sånna var det tre stycken av. Och de tre veckorna jag spenderade ensam finns det heller inget spår av. Sen har jag inte pallat vissa saker. Så, ja. Men jag tyckte det var fint ändå.

this boots are made for walking

Jag såg nyss ett så fruktansvärt bra Beverly Hills avsnitt att jag bölade. Jajo, jag vet.
Alltså, mina favoritårtionden är 60talet och 90talet. 60talet för den oerhörda dekadensen med stora diamantörhängen, psykadeliska små klänningar, stort tupperat hår, jättemycket smink och självklart hela hippiegrejen. Jag älskar det verkligen.
Sen 90talet är bara ett oerhört missuppfattat årtionde. Sjukt skumma kläder och skor, dålig technomusik, illasittande jeans... Någon måste ju älska det.
Så nu var det 1994 i Beverly Hills, men en tillbaka blick på året 1969 med Woodstock. Det var härlet!
Så, nu ska jag försöka printscreena lite bilder.
Chip!

Dag 03 – Mina föräldrar

Eftersom det redan är efter 12 och jag har ett sådant flyt kan jag ta nästa redan nu.
Vi börjar med mamma. Mamma heter Kicki. Hon föddes som Kristina, men har på senare år lagt till Kicki som extra namn och bytt till det som talsnamn. Hon föddes i Jönköping men växte upp i Gustavsberg i Stockholm, men när hon var 14 år gammal flyttade hon till Växjö. När hon kom till Växjö var hon cool för att hon kom från huvudstaden, så alla ville vara med henne. Fast sen när hon började gymnasiet (hon gick också media! Fast samhäll media..) blev hon synthare och då ville ingen va med henne längre. Fast hon var Växjös första och enda synthare på den tiden och hon hade spetshandskar och stort hår i konstiga färger. Hennes favoritband var Japan och hon importerade alla skivorna från England. Hon var kompisar med Växjös första och enda punkarna, som fortfarande går under namnet KathaPunk. KathaPunk är Alice mamma, en av mina närmsta vänner. Sen hade mamma några till vänner, men jag kan bara namnet på två av dom och det är Anse och Rutan. En gång klädde mamma ut Rutan till Boy George och han var så lik att alla i Växjö trodde att mamma kände Boy George.
Sen flyttade hon hemifrån till Värnamo, Sveriges religiösaste stad. Vem vet varför. Hon flyttade hem igen i vilket fall. Sen träffade hon pappa, gav honom ett ultimatum och flyttade till Malmö. Sen har hon aldrig flyttat härifrån.
Coola saker min mamma har gjort:
- Slängt ett ägg på sångaren i Noise. Dom hatade varandra.
- Haft sex med arvtagaren till KapAhl. (öhe).
- Haft en inrakad och färgat ananas på baksidan av huvudet.
- Klätt ut sig till punkare och stuckit en säkerhetsnål igenom kinden när hon var 12 år gammal och skulle gå på Gröna Lund.
- Flyttat till en helt ny stad helt ensam utan att känna en jävel där.

Min pappa heter Lars, fast ingen kallar honom det utom hans mamma, pappa, syster och systerbarn. Vi kallar honom Lasse. Min pappa är uppväxt i Växjö. När han berättar om sin barndom säger han alltid att han var kung över gatan, men vi har senare kommit fram till att den gatan bestod av en hund och en tidning, så det var inte så mycket. Men han gillade verkligen sina bruna manchesterbyxor som liten, för han hade dom hela tiden, tillsammans med sin lila topp med snörning vid urringningen. När pappa var 15 år gammal hade han väldigt fin och vältränad kropp, som en simmare. Fast han var lat och gjorde ingenting. Sen växte han upp med hundar och han älskar djur och barn. Och när han var liten älskade han gröna äpplen, men sen blev han allergisk mot alla frukter, råa rotfrukter och pollen och damm och alla sånna tråkiga saker.
Pappa hade en bästa kompis som heter Göran (mammas bästa kompis Anse och Göran gifte sig sen) och dom umgicks alltid. Men sen var pappa sjukt finurlig som barn och var väldigt kreativ och logisk samtidigt, vilket är lite beundransvärt då jag fick det kreativa och min syster fick det logiska och inte fan går det ihop alls.
Sen träffade pappa mamma på en midsommarfest och dom blev bästa kompisar. När mamma hade gett pappa sitt ultimatum ringde han inte på en vecka. Sen stod han utanför hennes lägenhet i Malmö på söndagskvällen med alla sina resväskor och flyttade in.
Coola saker min pappa har gjort:
- Han bröt sig in i sin storasysters dagbok när han var liten, men sen fick han så dåligt samvete att han gjorde ett nytt lås och en ny nyckel till henne så att han inte skulle kunna göra det igen.
- En gång bröt han sönder sin egen bilnyckel, så han gjorde en ny.
- Han lyckades gå runt lumpens system genom att vara pollenallergiker och kvalsterallergiker så han fick alltid bo på hotell.
- Han fick en stöt genom fingret men den gick ut igen det andra fingret så han hade två hål rakt in i fingrarna.
- Han bar en lila topp som barn med snörad urringning och är stolt över det. Så det så!

Dag 02 – Min första kärlek

Jaha, min första kärlek var det nu. Den är sjukt klurig, för jag har ingen tidsuppfattning från när jag var liten. Jag hade i vilket fall tre stora kärlekar som barn. Den ena hette Rasmus, den andra Lukas och den tredje Axel. Jag minns inte hur de två första såg ut, jag visste inte heller att jag var kär i dom, men tydligen visste mamma och pappa det. Luktade väl i deras blöjor och gjorde fina miner istället för att grimasera eller något sånt. Fast bilden är på mig och Rasmus, jag är då tösen i kläder och han är pojken utan kläder. Heh.
Axel minns jag i alla fall. Vi gick på dagis och han hade pottfrilla. Han var kompis med Paddan (som egentligen heter Patrik, men det kändes dumt att först säga pottfrilla och sedan Patrik om ni förstår vad jag menar, hehe) och var två och äldre än mig. Jag minns inte varför jag gillade honom, men när vi hade sovtimme efter lunchen brukade jag ligga och gosa med hans öronsnibb för den var väldigt mjuk och luden, så det kan ju ha varit därför. Efter sovtimmen gick vi alltid ut i vårt dagis trädgård och då brukade han kasta sand på mig (Paddan åt den). Sen en gång när min mamma och Axels mamma kom och hämtade oss samtidigt blev jag så ledsen för att jag skulle åka ifrån Axel att jag tog tag i honom och gav honom en smällpuss mitt på munnen. Jag tror att detta var slutet på vår romans, för jag minns inget efter det. Det kan ju också förklara varför jag har en sån otur med kärlek med tanke på kärlekens start i mitt liv.

Dag 01 – Presentera mig själv pt2

En otroligt fin människa. En människa som ställer upp och en människa som ger folk chanser på nytt. Kanske skriver jag bara detta för att jag känner igen mig så väl i hur hon funkar, dendär Linn. Men det är sant. Hon äter musik till frukost, dricker offentliga personer till lunch och hennes nattmat är olika slags serier, serier som gör henne glad och får henne att må bra inombords. Serier som får henne att vilja hoppa in i deras påhittade värld och vara en av dom. Hon är som jag på många sätt, hon älskar i stortsätt samma saker och hon är inte rädd för att älska något förbjudet, för så funkar världen, vill man komma någonstans så måste man kliva ut ur sin uppritade bubbla för att kunna andas, hon har rätt.

Människor som henne skulle jag vilja bringa lycka med magi så framtiden hennes blev fin, för det är det bra människor förtjänar.

Jag uppskattar människor som jag kan se upp till och Linn kan jag se upp till. Linn Holmqvist är en fin människa, en människa att ta vara på.

Jag hade kunnat rabbla på och skrivit en hel bibel, men jag är trött nu och ögonen mina hänger inte längre med, på riktigt. Måste dubbelkolla allt jag skriver, men det gör inget för då blir allt rätt.

Klockan är 00.38 och jag har tagit fem minuter på mig att skriva detta, men Linn, 00.38 blev jag klar och jag tog mig tiden, för 00.38 blev din tid.

/Felicia

vampire weekend!!!

Innan jag fortsätter min lista, så jag ska nämna några punkter:

1. Jag vet att klockan är över 12, så nästa punkt på listan är egentligen försenad. Jag ber om ursäkt för detta.
2. Jag har umgåtts med min extremt fina kompis Nicole idag. She's the sunshine!
3. På bussen hem klev de små pojkarna från Arlöv på som jag en gång umgicks ganska flitigt med, men som jag idag inte längre hälsar på (mest eftersom jag tycker att dom är pinsamma, fast mest för att dom inte hälsar på mig). Jag tänker inte nämna namn, på folk som åker 130 vet vilka jag menar (tror visserligen inte att det är så många sånna som läser min blogg). En av dem brukar väldigt ofta bli utslängd av busschauffören. Inatt vägrade de betala när de klev på, skrek saker som "horunge" till chauffören, spelade musik, dansade och gud vet vad. Busschauffören stängde av bussen när vi stannade vid sydsvenskan, då de för trettioelfte gången tryckt på stopp utan att kliva av, och ringde polisen. Tio minuter senare var det två polisbilar där och tvingade pojkarna från Arlöv att stiga av. När det vägrade plockade de fram sin aggressiva schäfer och pojkarna flög ut ur bussen (det är nästan nödvändigt att tillägga att ingen av de vågade möta min blick, höhö) och sedan körde poliserna därifrån och pojkarna fick vandra hem i snön (varav den ena, han som brukar bli avslängd, skrek "men vafan, jag kommer frysa röven av mig! Jag väger förfan 125 kg!!!!"). Jag skrattade. Ganska bittert förvisso.
4. Fellan is a friend in my heart, så innan jag skriver nästa punkt på listan, så får hon ett helt inlägg, för det var himla fint.
5. Jag önskar att en häst och en noshörning fick barn så att det blev en enhörning.

i'm not used to be a ordinary one/Dag 01 – Presentera mig själv

Dag 01 – Presentera mig själv
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Vad bjuder jag på för mat?
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Om det här vore min sista dag
Dag 07 – Vänner
Dag 08 – Favoritsaker
Dag 09 – Min tro eller livsfilosofi
Dag 10 – Bloggfavoriter
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – 10 saker du inte vet om mig
Dag 13 – En vanlig dag hemma hos mig
Dag 14 – Dåliga vanor och laster
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Första kyssen
Dag 17 – Barndomsminne
Dag 18 – Ett pinsamt ögonblick
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Mina förebilder
Dag 21 – Mina dåliga sidor
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Mitt hem
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – Det här är jag bra på
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Saker jag saknar
Dag 29 – Det här ska jag bli när jag blir stor
Dag 30 – 10 dödssynder

Jag tänkte försöka med detta. Haha, jadu, jag kan åtminstone försöka.
Okej, då ska jag alltså presentera mig själv.
Jag är väl en såndär tjej som verkligen ser för jävlig ut när jag vaknar (även om det finns människor som sagt att det är min finest hour, men det säger ju en del om vad de tycker om mig resten av dygnet) och blir en helt annan person när allting är på och fixat. Jag ser även ut som en plattfisk när jag inte har tupperat mitt hår (det har till och med frisörer erkänt).
Jag är ganska ful när jag sover, fast det har vi kommit fram till att det ligger i släkten, men annars brukar folk (läs killar) smälta när jag ler. Eller, i alla fall killar som tycker att jag har ett fint leende (jag tycker att det är hyfsat fint, vilket är positivt).
Alla som läser min blogg vet ungefär vad jag tycker är fint, vilka människor jag beundrar, mina tankar, hur jag ser ut osv. Så egentligen så finns det ju inte jättemycket mer att presentera, om man nu inte ska presentera allt. Men det känner jag mig inte jääättttebekväm med. Ja, just det! Jag behöver en trygg punkt för att jag ska må bra, annars kan jag vara väldigt blyg. Eller, kanske mer reserverad och artig. Har jag en trygg punkt (alltså en människa eller något sånt) så kan jag vara mig själv tre gånger runt jorden och ett tillbaka. Sen är jag en sån riktigt svennebanan som inte gillar när folk sätter sig bredvid mig på bussen, eller när kompisars kompisars kompisar vill ha en kram då man har känt varandra i tre minuter. I want personal space, I NEED personal space.

Ja, ni fick nu höra de kanske lite sämre sidorna hos mig, men det är ju för att jag visar upp de bästa i bloggen. Och resterande grejer får ni faktiskt lära känna mig för att veta.

-

Gawd detta är bra. Jag visste fan inte att det var Rebecca och Fiona (läste deras blogg för typ 1,5 år sedan) som gjorde denna låten. Tror att jag måste köpa fler lösögonfransar.

do what you want but you're never gonna break me

För det första, älskar filmen. För det andra, hur bra är inte denna scenen? Jag är lite rädd för att dom har smygfilmat och tagit själva idén från mig.

någonstans mellan stan och landet.

Känns som att det bara var jag och Elli i hela världen som inte firade nyår. Haha, jag låg med magkatarrs kramp i magen i tre timmar och när väl 12 slaget infann sig smällde en raket på mitt ben.
Nu kollar jag på HippHipp, älskar att det är filmat på Burlöv Center. Är typ uppväxt där. Okej, det lät illa.