do you know what hurts most about a broken heart? not being able to remember how you felt before

Do you remember when you rode with me in the ambulance after I tried to kill myself? That's what love feels like.

Sitter stilla medan insidan skriker, vrålar och världen runt bara snurrar. Försöker ta på saker, men känseln i händerna är borta, sakerna blir till luft. Tankarna går inte att hålla fast vid, de glider iväg innan de ens blivit genomtänkta. Hur hamnade jag här? Vad gör jag imorgon? Om en vecka då? Vad gör jag då. Du visste svaret på allt, vi visste svaret på allt.
Orden fastnar i halsen, tungan hinner inte med. Allt som rör sig är klumpar av grått, resterande är grå massor. Plötsligt känns inget alls längre. Naglarna in i armen, tårarna längs kinderna, skrattet som klingar falskt, ingenting spelar någon roll.
Färgerna kommer tillbaka, tankarna skingras, sinnet känns lätt. Sen börjar allting om igen.

Våra hjärtan slog lika hårda slag
Mina tankar är så klara nu
Ni kan släppa den där bomben nu
När bomben faller vill jag vara där du är
Vår hämnd blir ljuv

Och det var vi mot världen igen.

she was lost, in so many diffrent ways

Ibland känns det som att jag har tre olika liv bakom mig som jag redan har levt. Det finns inget värre när de tre krockar med det jag lever just nu. Varje gång får jag ångest och undrar om jag valde rätt när jag valde det jag har valt. Undrar hur det hade kunnat vara om jag stannade.
Jag vet hur det är att börja något nytt. Man läser om alla andra, man vet hur dom har det. Den bästa känslan är att ingen annan vet hur just du har det. Ingen vet och det får dig att må bra, för du vet att du har det bättre. Tills dagen någon kommer och hälsar på. Man är så lycklig för att man äntligen får visa någon. Man förbereder så himla mycket och livet är på topp. Under hela vistelsen ler personen som hälsar på i fråga och nickar hela tiden, men känner inte igen dig, för du är ny nu. Du har ett nytt liv som ingen från ditt gamla liv känner till alls. När personen har åkt hem är du så ledsen att du går av på mitten. Tänk om det hade varit bättre att stanna? Nej, detta är vad jag har drömt om, det är mitt liv! Men tänk om, om jag inte är skapt för det här, om jag inte klarar det?
Jag har inte längre några svar, för det finns inte så mycket för andra att säga. Man måste försätta, ibland gräva djupare och ibland våga inse att man gjorde fel och kanske vända tillbaka. Det kanske är det svåraste av allt, att erkänna felet och att det var ens eget. Men vet man så tror man och tror man så kan man.

den värsta ångesten är när man lever i det förflutna

Om jag skiter i att skriva det så blir det aldrig förevigat och det har aldrig hänt.

du förstörde mig.

Jag känner mig så patetisk när jag tänker på dig. Hur jag kunde låta dig stampa på mig när jag låg på marken och grät och nästan slängde mitt hjärta på dig. Jag fattade ingenting då men nu ser jag allting så klart. Och det värsta är att jag fortfarande hatar henne. Jag hatar henne så mycket att jag ibland blir arg. Det var fan inte synd om henne och det var fan aldrig synd om dig.
Det känns lite som att jag aldrig kommer att gå vidare. Jag är fucked up när det kommer till killar, dom äcklar mig och efter en vecka vill jag aldrig se dom igen. Jag litar egentligen aldrig på att människor kommer finnas där när jag vänder mig om. Jag vill veta varför du ljög. Varför du aldrig sa att du kysste henne. Varför du ljög när jag frågade om det fanns någon annan. Varför du låtsades som att jag inte existerade dagen efter. Varför du blev tillsammans med henne två veckor senare. Varför sa du aldrig förlåt?

i never told you

Everything is so fragile.

the man with the hex

Jag drömde om dig inatt. Jag stod och dansade till Fat Lip - Sum 41 och sen stod du framför mig. Det konstigaste var att jag blev lika paralyserad i drömmen som jag antagligen hade blivit i verkligheten. Jag försökte gå fram till dig och tala om för dig hur du har förstörd min förmåga att lita på människor och älska dom, men hur jag än försökte nådde jag inte fram till dig. Du bara stod och log mot mig och det enda jag kunde göra var att le tillbaka.
När jag vaknade var det enda jag kunde tänkta på hur du har fått mitt liv att framstå som en Tekken 4 match.

when i was younger, so much younger than today. i never needed anybodys help in any way

Jag börjar bli trött på att bli så manisk och gå in i mina tempel av olika världar.
Ibland ligger jag och gråter för att jag inte fanns då, eller att världen jag har skapat inte finns på riktigt. Jag är så trött på det, på att falla handlöst förälskad i något och sedan bli helt handikappad.
Men det är så magiskt, så fantastiskt och det finns inte längre.
En gång låg jag hemma en hel helg och grät för att jag aldrig skulle få Paul McCartney. Jag kunde inte sluta gråta, för det kändes som att någon slet i mina nerver, i mina vener och att mitt blod endast pumpade för honom. Sen gick det över lite, men jag får fortfarande panik ibland när jag inser hur fruktansvärt fin han är.
När jag inser att det är The Beatles går det sönder igen. Och detta händer gång på gång, för jag får nya uppenbarelser hela tiden.
The Beatles, 1960 talet, 1990 talet, Nirvana, The Smiths, Broder Daniel, hippie arean, Marie Antoinette tiden är bara några saker. Jag går bara sönder. Jag orkar inte vara så fruktansvärt intensiv hela tiden, det börjar ta kol på mig.

beacuse im leaving on monday

är du i ett förhållande? nej.
har du kysst någon idag? nej.
när går gränsen vid otrohet? kyss-kyssar. en fyllepuss händer ibland, så är det bara.
är du romantisk? lite, men mest i tankarna. blir obekväm när det blir för romantiskt i verkligheten.
hur skulle du beskriva den perfekta pojkvännen? alltså, han måste ha ett såntdär underbart skratt. och brinna för ett intresse.
hur skulle du beskriva dig själv som flickvän? typ, glad, snäll, omtänksam, påhittig och att det hela tiden händer något. dåliga saker är nog att jag kan vara lite krävande och klänga mig fast ibland.

vad är viktigt i ett förhållande? att man har kul med varandra och kan lita på varandra.
har du gråtit framför någon du tyckt om någon gång? ja.
har du lekt med någons känslor? ja.
hur många har du varit ihop med? en seriös pojke. också flera mellanstadiekillar.
hur länge höll ditt längsta förhållande? typ sju månader.
hur länge var ditt kortaste? haha, det var typ i 10 sekunder. han frågade, jag sa ja, och sen sa jag att jag ångrade mig och gick därifrån.

vill du vara singel eller ha ett förhållande? jag vet faktiskt inte. när jag tänker på det finns det inte så mycket jag känner.
är du en bra pojk/flickvän? jag tror jag är en bra flickvän. men ibland är jag nog lite jobbig.
vem sov du senast bredvid (av det motsatta könet)? räknas det när man somnar i klassrummet? för i så fall sov jag mellan viktor och andré.
hur gamla var dina föräldrar när de blev tillsammans? typ 24.
skulle du kunna tatuera in din kärleks namn? aldrig!
har du mest blivit dumpad eller dumpat? det vet jag faktiskt inte.
hatar du ditt ex? nää.
har du velat bli tillsammans med ditt ex igen? verkligen inte.

har du kvar någonting från dina gamla förhållande? två tröjor, bilder och jättemycket dagboksinlägg.

när du vill ha någon, vad gör du? jag vill så sällan ha någon, så jag vet inte riktigt. det beror lite på situationen. senast fick jag vad jag ville.
bästa raggningsrepliken? jag tycker, som så många andra, om när killar är självsäkra, och då kan man nästan få vilken raggningsreplik som helst att funka. utom de elaka, typ "nu är jag så full att du är snygg".
hur skulle den perfekta dejten se ut? jag har varit på dejt en gång i mitt liv och det var bara kasst. den perfekta dejten hade varit en spontan grej. att vi träffas en kväll och hänger ihop resten av natten, bara av slumpen. det är nog en perfekt dejt.
vem är den viktigaste personen av motsatt kön i ditt liv? pappa.
om mannen i ditt liv skulle du vara otrogen, vad skulle du göra då? bli fruktansvärt förbannad. kanske slå lite på honom. gå vidare.

vill du gifta dig? varför/varför inte? jag tror att jag vill gifta mig, jag tycker att bröllop är vackra.
vill du ha barn? jaaaa!!!! helst nu, men det kan jag ju inte. när jag blir lite äldre.
blir du lätt kär? nä, jag har till och med svårt för att tycka att någon är snygg.
vad faller du för? killar som generellt sett inte är snygga, men har något speciellt.
vad är det mest avtändande du vet? när folk är alldeles för påflugna.
hur viktigt är det att man har något gemensamt? viktigt! fast inte allt. måste ha lite olika fritidssysslor tror jag.
har du fått ditt hjärta krossat? ja.

hur raggar du? jättefult!!! jag slänger mer håret, fladdrar med ögonfransarna och skrattar som en bimbo. nä, alltså, det är jättehemskt och jag skäms över det.
har du en ”utseendetyp” hos killar? hmm. jag har en thing för brittiska pojkar. annars så är det killarna som inte är snygga egentligen men har något annat som lyser på 200m avstånd.
vem var din första kärlek? lilla rasmus.
vad tycker du om att ligga på första dejten? sånna tankesätt är jättetöntiga, känns något bra så go for it!

vad tycker du om one night stands? om det är i ens hometown, så kanske helst med någon jag känner. annars, whattaheck, kör på.
är kärlek allt i livet? ja, faktiskt. kärlek finns ju överallt, till allt.

once a faliure. always a retard

”I hate my bed sheets. When I turn around at night, they become sweaty and hot. It feels like being trapped in my own head. Sweaty, hot and stressful. But you thought it would be easy to sleep when you only got 4 hours a sleep the other night. But no. The sheets are always sweaty. The brain is always at full speed.

Somewhere the light must be. I just can't see it, not even when I press the power button.
Days no longer exist, they have become like a story. Everything I say and do is outside of my head. I'm just looking at myself and my actions.
Maybe I'm not meant to survive or live happily ever after. I may be one of those weak ones , a suicidal person. Just because weak people also need to exist. The strong ones needs to look strong.”

this is not a love story

Åh denna helgen har jag haft den känslan av den jag vill vara. Jag såg Eyes Wide Shut för en stund sedan, en mycket underligt film. Men den gav mig exakt rätt känsla. Där är det igen, den där jävla känslan. Hur ska jag beskriva den känslan? Den är som den texten jag skrev om hur jag vill att min liv ska se ut. Jag skrev den en gång, för länge sedan och det är fortfarande så jag vill att det ska vara.

”Jag ska berätta en sak som jag väldigt sällan berättar för någon.
Jag drömmer om ett liv med blommor på dagarna och virvlande färger på nätterna. Det ska stickas i näsan från doften av blommorna och på nätterna ska färgerna vara så starka att de lyser upp mina tapetserade väggar. Det ska alltid finnas blommor, kanske även en tomatodling som står i mitt köksfönster. Min balkong är som en oas där man kan höra trafiken tjuta om man lutar sig över räcket, men håller man sig innanför känns det som att världen sjunger för än.
Min säng står mitt i rummet och i min säng kan man sova tolv personer. Tolv personer kan ligga hur dom vill i min säng med string gavlar och blå och vit randiga lakan.
När jag flänger ut genom min lägenhet med fyra meter i tak, smäller jag igen dörren så att kristallkronan i min hall nästan ramlar ner. När klockan är elva sitter jag på en rökig jazzklubb med hes röst och dricker rött vin, för att jag tycker det är gott. När klockan slår ett dricker jag något helt annat någon helt annanstans där färgerna virvlar. Jag virvlar, färgerna virvlar och livet virvlar. Aldrig står jag still.
När klockan är fem ramlar vi hem, jag och mina elva kompisar som ska sova i min säng. Men jag är inte beredd på att sova än, så jag lägger mig i bakaret mitt smått melankoliska badrum, sätter igång världens bästa skiva på vinyl, tänder en cigg och dricker whiskey, bara för att jag tycker att det är gott.”

Åh, jag vet hur jag skulle se ut, hur jag skulle sova, hur jag skulle dansa. Jag ser allting framför mig, som i en musikvideo. Det är helt underbart. Men där kommer alla andra tankar in. Jag kanske mår bättre när jag mår dåligt? För i min framtidsvision går jag på överskottsenergi över att inte kunna sova på nätterna för att jag är så deprimerad.
Jag förstår inte. Jag vet så mycket om alla andra men så himla lite om mig själv.

it's like you're a drug. it's like you're a deamon i can't face down, it's like i'm stuck.

Jag vill ofta bort härifrån. In i en tidning, upp på ett tak, till ett annat land, in i en annan kropp, in i en film, bara bort. Och jag önskar mig skog. Jag avskyr skånes landskap. Det bästa med att komma hem till småland är skogen.
Såfort något är bra, såfort något är fint så händer något med mig. Jag måste klippa av det, jag kan inte vara kvar. Jag trycker det ifrån mig så att det slipper göra ont senare.
Ibland tror jag att det är bra att må dåligt, att det tar fram det bästa i mig. Men när jag väl sitter här och önskar mig ett liv långt ifrån detta, så förstår jag inte vad som är så fascinerande med att vara deprimerad. Jag förstår inte varför folk söker efter en diagnos att ställa framför sig, för det är inte kul. Någon gång kommer detta ha ihjäl mig. Det känns ofta som att jag inte riktigt hör till, jag sitter ofta i en annan värld och jag låtsas ännu oftare att jag lever i den världen och lever mitt liv efter den. Tills verkligheten kommer ikapp såklart, så är det alltid för alla.
Jag vill aldrig till skolan, jag ser bara hinder hela vägen. Men när jag väl kommer till skolan lägger sig lugnet. Jag tror att det är det enda som får mig att hålla ihop och funka just nu.

Ibland så saknar jag dig så mycket att det känns som att jag ska förblöda inifrån.

and i'm pretty fucking drunk

8.
”Du är söt när jag är full.”, säger han och stryker luggen ur ögonen.
”Jag kanske är söt när du är nykter också.”, säger jag tillbaka.
”Vänta lite, jag ska se efter.”, säger han och tar några steg bakåt. Han ramlar över några lådor och sätter sig förvånat ner på marken. ”Sätt dig här bredvid mig.”

”Ja, du är söt när jag är nykter också.”, säger han efter en stund. ”Har inte vi dansat tillsammans?”
”Jo. Vet du, du luktar gott när jag är full.”

it's not grand

Jag vet kanske inte riktigt vad jag tycker om. Människor är, tråkiga? Ingen har drömmar som slår in, ingen gör något vettigt. Alla gör som de förväntas göra av samhället, sina föräldrar, sina pojk och flickvänner, genom vilket kön de har, genom sina åsikter.

Ta mig, jag förväntas att ogilla USA eftersom pappa var där halva min uppväxt och enligt statistiken är det extremt sällan som skilsmässobarn tycker om båda sina nya extra föräldrar. Eftersom jag är uppvuxen med katter är det självklart att jag blivit en kattmänniska och när jag gick på högstadiet kände jag mig utanför och bytte stil helt för att sätta ett utropstecken på det hela.
Jag är född tidigt 90tal och borde därför resa världen runt, eftersom alla ungdomar gör det nu. I och med stilbytet på högstadiet var det menat att jag skulle fortsätta gör något revolutionerande och välja en alternativ skola som mediegymnasiet där jag automatiskt träffade människor som hade känt sig precis som jag. Efter närmare eftertanke så visar detta tydliga tecken på att jag gör allting precis som min moder gjorde det, den enda skillnaden är att jag dricker för att bli full, hon gillade whiskey redan som 17 åring.
I och med ensamheten som jag då har känt under hela livet är det självklart att jag inte känner att jag förtjänar så mycket, och låter därför människor köra över mig samtidigt som jag klänger mig fast vid deras ben medan skinn och kött ryker från mina armar. När jag senare upptäcker makten att kunna köra över andra är det något av det bästa jag vet, då jag överlägset alltid vinner.
Någon som jag, som behöver såpass mycket uppmärksamhet, borde skaffa ett yrke då jag gör min röst hörd. Kanske som politiker, programledare, författare, journalist, radiopratare, etc.
Antagligen har jag även ett starkt band till musik och saker som finns hemma som får mig att känna mig trygg efter hela ensamhetsgrejen jag genomgick. Att kunna fantisera sig bort är även en sak jag borde ha gjort mycket under mina år, jag är nog expert.
Någon som jag kanske har problem för att alltid stå upp för sig själv, men har lärt sig att härda ut. Någon som jag har nog blivit ganska duktig på att ljuga men får fortfarande dåligt samvete.

Det där är exakt hur jag borde vara. Och jag tror att jag vet varför jag har så lätt för att gråta nu för tiden.
Är det inte sorgligt?

och jag dansade så mycket jag kunde för dig

Jag vill hata dig men jag tror att det är för sent för sånt. Det är korkat och waste of energi. Men ändå väller det upp ett hat inom mig samtidigt som jag blir förtvivlad över att situationen är som den är. Jag tror att jag egentligen bara är en allmänt emotionell människa, som tycker att saker som det här är viktiga. Fast jag vet inte om det är så viktigt fortfarande, eller om det faktiskt bara är känslan jag så desperat letar efter överallt.

we will be okey

kids are stupid

Ibland är man helt säker på att det finns en enda sak som får ens humör att vända, men när det väl händer känner man ändå likadant.
Jag har fortfarande kvar känslan som fanns där för ett år sedan.

ibland är man tvungen att inse saker som man aldrig vill inse. man måste stå öga mot öga med det man så länge har undvikit. och det gör så jävla ont när man väl står där, för man vet att det aldrig riktigt har slutat göra ont. för när det inte längre gör ont, bryr man inte sig. då struntar man inte att undvika det och det blir inte ett stort hål i magen när man väl inser sanningen.
sanningen suger

Jävla kuk arsle. Hålet ersätts av ett nytt hål som ersätts av ett nytt hål och som ersätts med ett nytt.
Så jag underhåller mig själv.

Sista bilden tyckte jag om för att jag liknade Sid. Hade jag varit kille hade jag varit Sid.

que tu m'aimais encore, me l'a t'on vraiment dit...

Javisst tror jag på kärlek, även om jag ofta ger sken av att inte göra det. Ska sanningen fram så är jag en sån där hopplös drömmare, en sån liten tönt som läser kärlekstexter, gråter när studenterna sjunger i Lund 1 maj och skriver små lappar om drömmar och förhoppningar som jag gömmer i en låda under sängen.
Allting blir så mycket lättare när man är kär ömsesidigt. Det räcker med att vara i närheten av personen så blir man tillfredsställd. Saker såsom innan-man-somnar-sex och god-morgon-sex är bara pricken över i:et (fast hade man försökt visa det i photoshop så hade man nog bara gjort en massa fjärilar i olika färger). Det finaste är att vakna bredvid den där personen och höra "du är nog det sötaste jag har sett". Eller att vakna mitt i natten och känna en arm runt midjan. Det räcker, då är man lycklig.
Men nu får jag kämpa och leta efter lyckan. Efter ett tag början den kosta pengar, hälsa och stolthet. Men varför uppfyller jag inte drömmarna och förhoppningarna? Jag är 18 år gammal nu och har en jävla förmögenhet på banken, men fortfarande sitter jag på min röv och klagar. Är det den där känslan vi alltid rynkat på näsan åt som har skridit in i min kropp? Den känslan som gör att man känner ett ansvar, att man måste ringa jobba samtal, att man måste fixa med banken alldeles ensam, att man får dricka alkohol och köpa cigaretter helt själv.

Jag vet faktiskt inte vad jag vill ha sagt. Men det känns som att jag har plikter jag måste utföra innan livet sätter igång. För jag intalar mig om och om igen att livet inte har hunnit sätta igång än. Men vad jag gör då? Jag super, går i skolan, skrattar, sjunger, dansar och betalar för min lycka. Jag fattar faktiskt inte. Men min förmögenhet på banken måste gå till skola, utbildning och bostad. Inte ett boobjob eller en utlandssemester. NÄR SKA JAG FÅ LEVA DÅ?
Jag vill vakna en natt med en arm runt min midja, jag vill bo någon annanstans där det är högt i tak med kristallkronor och stora fönster som man kan sitta i. Men jag vill också har bra betalt och ha en bra utbildning. Måste jag välja?

Jag funderar lite på att skita i alla plikter. Göra det som gör mig glad. Morfar kommer inte bli glad då, men morfar har redan levt sitt liv. Jag ska fortsätta gråta när studenterna sjunger i Lund, för jag är en människa som gråter när jag tycker saker är fint och vackert. Så jag får även gråta när jag läser om Kent och jag får gråta när jag är ledsen. Men samtidigt ska jag genomföra lite av dom där plikterna, för annars skulle jag inte längre ha något att drömma om.
Och helt ärligt, är det inte drömmarna som räddar oss från allt det onda?

while i'm thinking of leaving yall just sitting there, doing nothing

Jag har så jävla ont i nacken min att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Igår klippte jag av min lugg och just nu vill jag bara se den nya SATC filmen så att jag kan få in ny feel good. Det var inte alls längesen jag såg den förra, så det känns overkill att se den igen, men det kanske jag borde göra?
Imorgon tänker jag köpa en vit töjning så att Elli kan få tillbaka sin, nya leggings, svarta 80tals skor och en brun mascara, för jag älskar att ändra stil hela tiden. Hade jag inte kunnat göra det hade jag nog tagit mitt liv på plats.
Jag får lite för mig att när jag fyller 18 kommer det ljusna och alla frågor kommer få svar. För jag har sett i så många serier och i så många filmer hur dom sitter där i baren, blir kompis med bartendern och plötsligt dyker någon upp som förändrar deras liv. En ny älskare, en ny kompis, en ny fiende men bara en ny person. Men sen kommer vi till nästa fråga: när kommer jag ta bussen in till Malmö/Lund bara för att ta en öl på en klubb, bar, whatever? Det är inget spontanbesök liksom, inget ställe jag tar cykeln till heller. Ibland är det så skönt att komma hem, för här stör ingen mig. Men det är också problemet ibland.

jag är livrädd för att leva och jag är dödsrädd för att dö

Det är mars, klockan är sent, men utanför mitt fönster kvittrar fåglarna. Ibland känns det lite lättare att andas, ibland tjuter det i öronen. Ibland tror jag att det är sommar när det är vinter och vinter när det är sommar.
Men just nu kämpar jag med att lägga färger på svart och vitt, samtidigt som jag ser mig själv i spegeln och tänker "nej, det här funkar inte".

Jag hatar sångerna jag skrivit
Jag hatar allt jag nånsin sagt
Och jag hatar den jag blivit
när jag trott att jag haft makt
Jag hatar klyschorna jag spridit
på sång och dans och sprit
Man kanske borde ta sitt liv nu
men jag trivs ju så bra i min svit
Älskling, vi ska alla en gång dö

FÖR DU OCH JAG SKA ALDRIG DÖ.

an endless story

jag orkar inte skriva med stor bokstav, jag orkar inte göra något korrekt what so ever. jag tänker inte skriva någon tänkvärd text som reflekterar vad jag känner, jag tänker bara skriva det rakt upp och ned här och nu.
jag är trött på att vilja dö när jag ser en bild på dig, jag vill skrika varje gång du uppdaterar din status på facebook. jag vill slippa se dig dyka upp överallt. det är precis som att du tvingar mig att ha kvar dig i min hjärna. precis som att du ville att det skulle vara såhär redan från början. nu planterar vi ett så i linns hjärna, hohohoho, vad skoj det här är. det är nästan som att åka berg&dalvana. helvetes jävla kuk låt. varför var jag tvungen att spela sönder en låt som faktiskt har en meningsfull text? kunde det inte varit en annan flo rida eller något shit pomfrite? nej, det var självklart tvunget att vara kent. förstör det för mig, ja, bara gör det! jag hatar dig så infernaliskt mycket, och jag hatar att du lärde mig det ordet. jag hatar att jag blir vuxen och fattar var det är som pågår, att jag vet var som innebär nu.
jag vill riva ner bilden på min vägg som ser ut som mig när jag blir besviken. den pratar till och med som jag. jag vill kräkas på skorna du var med och betalade och jag vill äta upp handduken som representerar en del utav ditt liv. jag vill kasta färg på alla min posters på väggarna, en av dom har till och med kvar ett handavtryck från dig. ja, en fucking kent poster satte du din hand på. jag hatar att du gav mig idéen till att göra ett eget BD märke att ha på väggen och det är ditt jävla fel att jag möblerar om hela tiden i mitt rum. du körde alltid huvudet i min lampa, och en gång hittade du en spindel i den. så jag bytte lampa. jag målade mina väggar vita för det röda påminde för mycket om dig. du finns i min LP samling när du lyfte upp min favoritskiva och sa "spår 3 på a sidan är skitbra", bara för att det blev min favoritsång sen.
och jag hade fått syn på dig hade jag spottat på dig. jag hade kräkts ut mina inälvor på dig, bara för att bevisa att jag hatar dig och för att jag fortfarande dör för dig. jag använder fortfarande samma parfym som du tyckte luktade gott, och kläderna du påpekade var fina är fortfarande dom kläderna jag använder mest. jag måste se din facebook status uppdateras för att veta att du har tillräckligt lite liv som jag som faktiskt uppdaterar den. jag lyssnar fortfarande på berg&dalvana för, ja, jag är rädd att man glömmer, glömmer allt. så vi glömmer att vi älskade varann.

du finns inte. du är ingen människa. det är ingen person jag pratar om. du är en känsla, den känslan jag inte klarar av.