Jag har en biologisk syster och två plastsyskon. Min biologiska syster heter Anna och är två år yngre än mig, alltså är hon 16 år. Hon går första året på historiaprogrammet på Katedralskolan i Lund.
Vissa människor påstår att vi är jättelika och vissa kan inte ens se att vi är släkt. Anna har alltid varit den tjurigaste av oss, men jag har alltid varit den med mest temperament och humörsväningingar. När Anna är sur, då är hon sur i flera timmar, medan jag bara är det i typ en halvtimme. Fast sen är Anna nästan ganska exakt som jag var när jag var 16 fast kanske lite mer mognare. Jag är den naiva och Anna är den realistiska, jag är optimisten och Anna är pessimisten, jag är all over the place medan Anna kanske hoppar mellan olika sidor av soffan. Även om min syster inte är en lugn människa kan man nog säga att hon är det om man jämför med mig, speciellt när jag var 16. Hon har alltid varit duktigare i skolan än vad jag har varit, för hon har alltid tyckt att det är viktigt. Men egentligen gör Anna det hon tycker är viktigt i livet och skiter i resten, för hon bryr sig helt enkelt inte om det. Båda vi två tycker att rättvisa är extremt viktigt och vi brukar prata om orättvisor i världen. Förr vet jag att Anna ville bli något inom FN som gjorde skillnad och om jag ska vara ärlig så tror jag att det är där hon kommer att sluta, för hon bryr sig. (Sen blir man ju skitirriterad på henne när hon är trög och dum i huvudet.)
Mina plastsyskon heter Emma och Richard. Emma är ett år yngre än mig, 17 år, och Richard är ett år äldre än mig, 19 år.
Emma ska jobba inom vården när hon blir stor, för Emma har alltid velat ta hand om människor. Det har hon nog gjort i hela sitt liv, bakat och tagit hand om människor. Hon älskar djur och barn också och hon är en såndär person som skulle kunna börja gråta om hon såg en död igelkott. Sen älskar Emma alla små detaljer. Hon bryr sig inte alltid så mycket om helheten i saker och ting, för med henne är det småsakerna som räknas. Det tycker jag är fint.
Richard är sjukt mystisk och hemlighetsfull egentligen. Det låter kanske konstigt att jag inte vet så himla mycket om honom, men han säger inget och inte när man frågar heller. Richard har flyttat hemifrån och bor i en studentlägenhet i blekinge där han pluggar till något som gud vet vad det är. Något inom data är det i alla fall, typ spelutvecklare. Richard har aspergers syndrom (fast han beter sig inte som killen i I rymden finns inga känslor, fast kanske bara lite) och det gör att man ibland inte har den blekaste aning om vad han pratar om, men det tycker han är kul, för då känner han sig grymt mycket smartare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar