När jag tänker på kärlek tänker jag på en text jag skrev en gång som jag döpte till Kräklek. Egentligen är väl kärlek inget speciellt på något sätt alls, det är något av våran vardag på alla sätt och vis precis som att gå på toa är. Sen blir det ju vad man gör det till.
Jag fann kärlek till min jordglobslampa och jag fylls av kärlek när jag kollar på min katt. Jag fylls även av kärlek när jag kollar på den lilla snutt vägg jag har vid dörren där jag har satt upp bilder och andra grejer på kompisar.
Så jag menar, kärlekskänslan är helt underbar, men jag har en viss tendens att alltid älska något eller någon lite för mycket. Då blir det alltid fel, hur jag än gör och allting blir kräklek istället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar