Dag 09 – Min tro eller livsfilosofi

Jag tror inte så mycket och det jag tror på ändrar jag fortfarande på. Jag tror inte att jag har kommit tillräckligt långt i mitt liv för att kunna ha någon form av livsfilosofi. Jag växte upp på ett kristet dagis, eftersom ateisten som födde mig, aka min mamma, ville att jag skulle kunna skapa mig vilken tro som helst utan att vara påverkad av henne. Så min tro utgår från kristendomen men idag tror jag inte på så mycket alls.
När jag var yngre trodde jag på ödet, men efter den gången i sommar då jag blev spådd, så ville jag inte tro på det längre. Sen kan man ju välja själv om man vill tro på vad pojken sa till mig, men jag vill aldrig mer höra att det skulle vara min framtid.
Wici brukar säga att alla människor har ett bestämt öde, men att vägen dit är upp till än själv. Vissa dagar tror jag på det och vissa dagar tror jag att någon annan styr mitt liv. Fast egentligen hoppas jag nog på att livet blir vad man gör det till och att det inte finns några profetior för varje människas liv.
En sak vet jag i alla fall: Det spelar ingen roll om man är ateist, troende eller vad man nu vill kalla sig. När det väl gäller, när man inte har något kvar överhuvudtaget, då lägger sig sig varje människa på knä, sitter i lotusställning eller något helt annat och ber till högre makter. Det är då vi inte kan förlita oss på andra eller på oss själva och då har vi bara en sak kvar att göra.