Dag 15 – Mina drömmar

Jag har skrivit ett blogginlägg någonstans om vilket liv jag drömmer om. Här är det:

Jag kan berätta saker som jag väldigt sällan berättar för någon. Jag drömmer om ett liv med blommor på dagarna och virvlande färger på nätterna. Det ska stickas i näsan från doften av blommorna och på nätterna ska färgerna vara så starka att de lyser upp mina tapetserade väggar. Det ska alltid finnas blommor, kanske en tomatodling också i mitt köksfönster. Min balkong är som en oas där man kan höra trafiken tjuta om man lutar sig över räcket, men håller man sig innanför känns det som att världen sjunger för än. Min säng står mitt i rummet och i min säng kan man sova tolv personer. Tolv personer kan ligga hur dom vill i min säng med string gavlar och blå och vit randiga lakan. Om jag skulle vela hade jag kunnat gå in i min garderob för att se hur hela kvällen målas upp för mig vilket plagg jag än väljer. När jag flänger ut genom min lägenhet med fyra meter i tak, smäller jag i dörren så att kristallkronan i min hall nästan ramlar ner. När klockan är elva sitter jag på en rökig jazzklubb med hes rökröst och dricker rött vin, för att jag tycker det är gott. Färgerna där inne är mörkröda och smaragdgröna. När klockan är ett dricker jag något helt annat någon helt annanstans där färgerna virvlar. Jag virvlar, färgerna virvlar och livet virvlar. Aldrig står jag still.
När klockan är fem ramlar vi hem, jag och mina elva kompisar som ska sova i min säng. Men jag är inte beredd på att sova än, så jag lägger mig i mitt melankoliska badkar, sätter igång något i stil med Otis Redding på vinyl, tänder en cigg och dricker whiskey, bara för att jag tycker att det är gott.

Det handlar så himla sällan om materiella saker eller saker överhuvudtaget. Det handlar alltid om en känsla hos mig, det är sällan jag får den, men jag strävar alltid efter den. För bara ett år sedan var jag säker på att jag skulle bli känd, det var mitt mål i livet. Jag visste att jag skulle bli det, varför levde jag annars? Men när jag tänkte på det för några veckor sedan insåg jag att det gör fan mig detsamma. Mitt liv kommer inte vara bättre för det. Så, jag drömmer om känslan, jag antar att det är lycka.