mando diao - dance with somebody

Saker jag är tacksam över.

Min familj
Den är visserligen ganska klockren. Jag menar, jag tror att man hade fattat om jag bodde i fosterfamilj eller liknande. Men jag är tacksam över att min mamma är förstående, att hon alltid försöker få mig att utvecklas. Jag är tacksam över att min syster, även om jag blir fullkomligt galen på henne stundtals.

Min katt
Hon måste vara den mest tillgivna varelsen som finns. Hon saknar mig när jag inte är hemma, hon sover alltid i min säng, allra helst med huvudet i min hand. Och när jag inte är hemma, sover hon i min garderob. Jag är tämligen säker på att hon älskar mig villkorslöst.

Mina kompisar
Det är nog också ganska självklart. Men förra året började jag på en helt ny skola, i en helt ny värld. Jag kände ingen. Och idag känner jag några av mina närmsta kompisar tack vare Mediegymnasiet.
Sen gäller det även alla andra kompisar såklart. Även om det känns töntigt att säga (okej, skriva i detta fallet), så är det ju människorna man umgås med som har skapat än. Och jag vet att jag förändras på olika sätt hela tiden, och det är tack vare min omgivning.

Mitt hår
Ja, kanske min mest ytliga punkt. Låter sjukt töntigt dessutom. Men allt biter på mitt hår, på ett positivt sett! All färg bara sugs upp i det! Jag behöver inte bleka det tusen gånger för att få bort det svarta, jag behöver inte använda typ sperma för att få håret att stå rakt upp om jag vill, det bara lyder min vilja (okej, det finns tillfällen då jag är nära på att slita av det för jag blir så arg). Dessutom växer det überfort. Ett minus bara att det är tunt. Men därför skapade gud extentions!

Musik
Okej, vad för slags musikhora hade jag varit om jag inte satt upp musik på den här listan? Det viktiga med musik för mig är att en låt förmedlar känsla. Gör det inte det, är det ganska värdelös för mig. Jag kan lyssna på dålig techno, just för att jag måste göra allt blankt i huvudet. Jag kan lyssna på reagge för att lösa upp tankarna lite. Typ som syra på hjärncellerna. Sen kan jag lyssna på Kent (anser att Kent är en genre för sig) för att jag vill långt, långt in i huvudet, mitt i centrum av alla tankar.
Sen finns det ju en miljon andra artister och genrer, men jag kan inte ge förslag på alla.

Serier
Jag kan inte säga att musiken alltid räddar mig, för det gör den inte. Den kan få mig att må sämre än sämst. Men serier räddar mig, på riktigt. Filmer funkar inte, för dom slutar. När jag läser böcker blir man så distraherad av allt annat. Men serier, man kan kolla i en evighet, och när allt är slut kan man kolla på allt igen. För då har man glömt början. Det gäller samma sak med serier, det måste ge en speciell känsla. One Tree Hill är nog min absoluta favoritserie. Jag gillar Gossip Girl och True Blood också, men de har inte pågått lika länge som OTH. Jag smälter mig in i deras världar när allt är skit, för då känns det bättre. Tills jag stänger av TVn förståss.

Just nu kan jag inte komma på något mer, men det finns såklart ganska många mer saker jag är tacksam över.
Godnatt!