skit.

Är sjuk.

nej.

Är ganska jätte skittrött på mig själv. Har i 3 veckor nu antingen sovit för mycket eller sovit för lite eller ätit för mycket eller ätit för lite. I vilket fall har jag druckit för mycket, varje vecka. Förra veckan var jag mer bakis och full än vad jag var nykter, vilket resulterade i att jag mest mådde dåligt hela tiden och inte ville något alls.
Kajsa säger att allting bara flyger förbi hela tiden och jag sa att man bara gör sakerna som ligger framför än och allt annat blir någon form av rude awakening när det väl passar, vilket alltid är försent.
När klockan är 22 brukar jag tro att klockan är 16 och tvärtom utan att veta varför. Ibland när jag umgås med vissa människor vill jag bara kura ihop mig till en boll och ligga i deras knä och låta dom klappa mig på huvudet, men sekunden efter mår jag dåligt och vill inte se personerna mer. Ibland går jag runt och är arg på alla och mår illa vid tanken på att jag bor mitt ibland alla och inte kommer härifrån.
Bara tanken att behöva ta sig in till c för att kunna åka någonstans som inte har med detta att göra är utmattande, när tanken att ta sig från hemma till alnarpsvägen förr var en lättnad och hur enkelt som helst. Ibland känns min lägenhet som feberdrömmar när allting bara rasar och hur mycket jag än försöker förhindra det så fortsätter det såfort jag vänder ryggen till.
Ibland när jag öppnar munnen känns det som att jag talar baklänges och säger saker jag inte ens vet vad de betyder och ibland är det saker jag inte ens har tänkt innan de liksom bara ploppar ur. Det bara kommer som ordspyor. Jag har en känsla av att det kanske släpper och lugnar ner sig ifall jag fick gråta ofantligt mycket, bara känslomässigt bryta ihop och sitta hulkandes och få ut allt ur min kropp. Men enda gångerna jag faktiskt gråter är när jag är bakis och trött och inte har någon ork kvar, och då är det några små tårar som kommer av ren trötthet och inget annat. Det hjälper inte ett jävla skit.