Hej. Skulle mest säga att imorgon lämnar jag stan för att dra till en annan stad. V-town!
Måste säga att jag under en längre tid drivits till vansinne över min hatkärlek till Malmö. Men en längre tid menar jag några år. Kanske är min hatkärlek allra mest för hela Skåne. Den är ganska underlig och klen egentligen. Jag hatar dom där bönderna i Skåne, som sitter på 130 från Lund för att gå av vid Framtidsgymnasiet, för att dom tog en annan buss eller ett tåg från typ Eslöv eller Hörby eller någon håla till dessa ställen. Som sitter med rälig skånska och skryter om hur dom fick tanka farsans Saab i en annan hålas bensinmack.
Men jag älskar när man är ute på landet i Skåne, och man kan se överallt. Inga skogar, inga kullar och inga djupa dalar. Jag ser allt, och oftast är det så jag blev sådär rofull. Som den där dagen ute i Matamata i NZ. Speciellt vintern i Skåne! Åh, jag älskar Lund och Malmö och alla gamla herrgårdar överallt som har julmarknad, när pappa och mamma bonde har köpt in en massa salami och tvingar den finniga pojken från 130 bussen att hjälpa till att sälja. Då känner jag mig hemma i Skåne, då vill jag aldrig lämna dig.
Men nätterna när Malmö drar in mig, drar ner mig, in i mörkret som inga turister hittar till, den där känslan som först känns så mystisk och spännande. Den är så hemskt och jag ser aldrig livet klarare än de bussresor hem. Då vill jag bort. Hem till Småland där jag kan gömma mig och sluta existera och kanske sätta mig i en skog eller vafan som helst. I en stad där den djupaste och mörkaste känslan finns inne på DeLuxe och där kan man ändå enligt W bara bryta sig in genom källaren, för där litar man på varandra.
Det finns så mycket jag kan sätta på min pros and cons lista, men i slutändan spelar det kanske ingen roll. Det känns som att jag lämnade allt men när jag kom tillbaka fanns det ingenting kvar.
