Igår var jag så bakis att jag faktiskt började fundera på ifall jag skulle överleva eller inte. Satt hemma hos Jonatan och kollade på film och då fick jag helt plötsligt börja anstränga mig för att andas. Satt liksom framåtlutad och flåsade som någon höggravid kvinna mitt under förlossningen och pep en massa om att jag mådde så illa. Jonatan såg mest chockerad ut.
Nej, något som också händer när jag är sådär bakis är att jag inte kan kontrollera vad jag säger alls längre. Skulle säga till Adam att han skulle hälsa Emma, men istället sa jag "hör av dig senare", vilket har en helt annan betydelse. Sen skulle jag säga till Kajsa att livet nog faktiskt suger ibland, men då sa jag "jaha, det var väl en trevlig liten grej". Då tittade hon chockerat på mig och sa att det nog inte var ordvalet hon hade valt.
Nu är jag mest ledsen för att mitt favvo of all time nagellack typ snart är slut och vet inte om jag ska spara extremt mycket på det, eller bara använda upp det. Kanske är det bäst att bara se det som ett plåster. BARA GÖR DET DÅ, BA GÖÖÖ DEEEE!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar