Ibland känns det som att jag har tre olika liv bakom mig som jag redan har levt. Det finns inget värre när de tre krockar med det jag lever just nu. Varje gång får jag ångest och undrar om jag valde rätt när jag valde det jag har valt. Undrar hur det hade kunnat vara om jag stannade.
Jag vet hur det är att börja något nytt. Man läser om alla andra, man vet hur dom har det. Den bästa känslan är att ingen annan vet hur just du har det. Ingen vet och det får dig att må bra, för du vet att du har det bättre. Tills dagen någon kommer och hälsar på. Man är så lycklig för att man äntligen får visa någon. Man förbereder så himla mycket och livet är på topp. Under hela vistelsen ler personen som hälsar på i fråga och nickar hela tiden, men känner inte igen dig, för du är ny nu. Du har ett nytt liv som ingen från ditt gamla liv känner till alls. När personen har åkt hem är du så ledsen att du går av på mitten. Tänk om det hade varit bättre att stanna? Nej, detta är vad jag har drömt om, det är mitt liv! Men tänk om, om jag inte är skapt för det här, om jag inte klarar det?
Jag har inte längre några svar, för det finns inte så mycket för andra att säga. Man måste försätta, ibland gräva djupare och ibland våga inse att man gjorde fel och kanske vända tillbaka. Det kanske är det svåraste av allt, att erkänna felet och att det var ens eget. Men vet man så tror man och tror man så kan man.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar