huliganen maja (linn)

När jag gick av bussen gick en man efter mig. Plötsligt sa han hej, trodde att jag skulle bajsa på mig. Han snackade om allt mellan himmel och jord och sedan frågade han vad jag var för en typ. Jag fattade ingenting och såg bara frågande ut. Då frågade han om jag var en såndär gåtfull, mystisk tjej som aldrig sa vad hon egentligen tänkte. Alla som känner mig vet att jag är tvärtom. Men jag svarade bara att jag är en såndär som gärna tar ett steg bakåt. En vadå, sa han då. Då sa jag att jag är en sån som inte säger hej till personen bredvid mig på bussen. Då skrattade han och sa att jag borde göra det, för då blir folk kanske lite gladare. Sen frågade han om han fick följa mig hem, för han tyckte visst det var trevligt att prata med någon. Det fick han, men sen fick han gå igen.

Utöver detta har jag varit på Håkan Hellström konsert idag, och sedan åkte jag till Bunkeflo för att göra ett nattligt besök där. På bussen hem gick de på människor som jag inte sa hej till fastän jag kände dom.

- Men det är handlar inte om ålder så mycket när man ska komma in. Det handlar om att visa att man är en trevlig person som tar det lugnt och bara vill ha kul. Tjejer kommer ju alltid in! Det är bara alla de där killarna i 17-18 års ålder som bara ska hålla på och slåss.
- Så du tror att tjejer inte slåss och bråkar?
- Nej, det gör de ju aldrig. Det är ju bara killarna som slåss.
- Det kanske bara är som du tror.
- Vadå, så du menar att du är en galning?!
- Haha.
- Menar du, att du är Malmö polisens mest eftertraktade kvinna, rent ut sagt en huligan? Jag känner mig hedrad. Och säker, för nu vet jag att jag inte behöver vara rädd för mörkret nu här, när jag går med dig.