När jag hör denna låten, blir jag sådär tokig i skallen. Det är lite sådär så att man tänker på skoldansen i Grease, eller Sista Natten Med Gänget, eller American Graffiti (även om det är mer 50tal, men det lever ju kvar). Det är galet. Vad gör vi i denna tidsarean egentligen?
Sånt här gör mig helt tokig. Jag får ibland riktigt ångest, som att det är något jag verkligen verkligen har missat och som jag aldrig kommer kunna göra något åt. Woodstock är en sån sak, VARFÖR VAR JAG INTE FÖDD? Varför var jag inte en kombo utav Edie Sedgwick, Birgitte Bardot, Twiggy och tvättäkta hippie? Åhhhh, varför satt inte jag och längtade till den där enda timmen varje kväll då det spelades populärmusik på radion, eller tajmade in piratradion i Nordsjön varje lugn stund. Varför spenderade jag inte vartenda öre jag inkasserade på nya LP skivor, varför var jag inte där när The Beatles slog igenom med She loves you? Varför fick jag inte uppleva det psykadeliska samt sjukt klassiska 60talet?
Sen kan även ångesten väckas till liv när jag sitter och lyssnar på Nirvana. Varför missade jag grunge och knark härvan i början av 90talet? Jo, för att jag var en jävla spermie!!!! Fan vad mycket att skryta om. Åhhhh, vackra och underbara 60 och 90tal. Varför finns jag nu, jag förstår inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar