Fan vad världen är sorglig egentligen. Det är så hysteriskt många personer som mår dåligt, hela tiden. Som super, knarkar och skär bort sin ångest. Saker som lämnar fula märken och spår över hela kroppen, i resten av livet. Och vad gör samhället åt det? Skriver ut små lyckopiller för att få personerna på bättre tankar. Men det är fan inte dåliga tankar som gör att en person mår dåligt. Vad man mer borde satsa på är att lära personerna att börja om, och försöka utplåna det där hemska de har i sig som gör att de mår dåligt. Att lära de se det fina i livet. Men istället orkar vi inte, det är lättare att skriva ut ett recept på lyckopiller.
Om några år kommer vi alla se ut som grönsaker. De enda friska, som klarat sig utan lyckopiller får ta hand om oss, för det enda vi minns är att vi måste ta våran medicin, annars orkar vi inte.
Jag är väl inte direkt oskyldig. Jag tar sömntabletter ganska ofta, för ibland tar det flera timmar för mig att somna. Då hinner jag tänka igenom saker jag annars inte ägnar en tanke, vilket slutar med att jag får ångest. Så, ju snabbare jag somnar desto bättre mår jag.
Men vafan, en dag dör vi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar