"Du är alldeles för hård mot dig själv, Mus"
Han ryckte på axlarna. "Vem skulle vara det om inte jag är det?"
"Mus, du är en underbaraste-"
"Jag vet, Mary Ann. Jag vet att jag är en hygglig kille. Det vet jag faktiskt. Jag vet att du älskar mig. Jag vet att gamla tanter älskar mig, och mamma, och hundar och katter... och vartenda jävla människa jag träffar utom någon som kan tänka sig att... Äsch, snälla du, få mig inte att börja nu igen."
"Mus, jag önskar verkligen att du kunde-"
"Det jävliga är att jag till och med kan hemligheten. Hemligheten är att man aldrig, aldrig någonsin får bli så beroende av någon annan människa att man inte kan få sinnesro på egen hand. Blir man det så är det kört. Kanske inte genast, men förr eller senare. Man måste - jag vet inte - man måste lära sig att leva med sig själv. Man måste lära sig att man inte kan ha något annat än sina egna lakan att vända ryggen åt och man måste klara av att duka för en utan att känna sig patetisk. Man måste vara stark och självsäker och nöjd med sig själv och aldrig visa ens den minsta antydan om att man inte klarar sig utan någon viss annan människa. Man måste fejka av bara helvete."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar