here they come, the beautiful ones

Jag minns då, i början, när jag sjöng för dig, för fåglarna, för världen om oss. Jag hittade poängen i alla dåliga 80 tals one hit wonders och jag brukade skicka små sms till dig i tid och otid med låttexter. Jag minns att jag var besatt av textladen "it's gonna take a lot to drag me away from you, there's nothing that a hundred men or more could ever do", för det var så jag kände för dig. Varje Håkan Hellström text satt som en smack och även om han inte sjöng om lycklig kärlek så gjorde det ingenting.
Sen minns jag då, i mitten, när jag satt på köksgolvet och grät varannan dag. Jag lyssnade fortfarande på töntiga kärlekssånger, men snarare för att söka efter förståelse. Analyserade och läste mellan alla rader jag kunde hitta, någon måste ju känt som mig. Jag vägrade lyssna på sånger om olycklig kärlek, rädd för att känna igen mig. För jag var inte olyckligt kär, vi var ju fortfarande tillsammans. "Always love, hate will get you every time" var det enda jag kunde söka tröst i.
Sist minns jag då, i slutet och efter att allting var över, så fanns det nästan fler låtar att trösta mig med än vad det funnits hittills tillsammans. Jag minns att till och med So Sick of Love Songs made its statement. Samma vecka som allting tog slut släppte Lars Winnerbäck och Miss Li deras duo Om du lämnade mig nu. Jag hörde premiären på radion på måndagen och försökte tänka ut vem jag var om du lämnade mig nu. Jag minns att jag insåg att du skulle vara ledsen men fortsätta ditt liv, för du hade så mycket som började då. Men jag, jag skulle kanske vara ledsen för alltid för mitt liv hade liksom redan börjat till en viss del och du hade varit med från starten. "Jag antar det finns nån du skulle ringa om jag inte fanns" och "Jag skulle fastna i min ensamhet igen om du lämnade mig nu".

Idag önskar jag kanske att det hela hade slutat som i Trubbel. Att jag hade fått vara ledsen och arg, men att du skulle komma tillbaka sen, inte som den du först var, utan som den du blev nu. Att vi fortfarande kunde prata ibland, kanske om flygplan eller katter. För egentligen är du värd att jag alltid ska ha en speciell plats för dig och jag är värd att du alltid ska ha en speciell plats för mig. Men istället finns vi knappt för varandra, vilket förr fick mig att ångra att jag slösade så mycket bra musik på dig. Så jag dedikerade bort dina låtar till andra människor, spelade bort deras betydelse och glömde dig. Fast det gjorde jag aldrig och nu har jag mognat. För jag inser att du är värd att alltid ha en speciell plats hos mig.

Jag går omkring i mitt pompej, i bland ruiner
och jag trampar runt i resterna utav vårt liv
Men du skall aldrig ge mig pikar om supiner
och aldrig skall du bli en annans tidsfördriv!
Nej, åt det gamla skall vi binda vackra kransar
och ta vårt liv och mina katter som de är.
Och trots all kärleksbrist och trasighet och fransar
Dig skall jag älska livet ut, dig har jag kär!