Hittade min konfirmationsbok nyss. När jag började på konfan var jag fjortis, men strax efter julen gick jag in i någon form av depression och var nästan inte i skolan eller gick till konfan på åtta veckor, sen blev jag typ emo. Hahaha, men i vilket fall, jag har skrivit några underhållande saker:
- Samarbete stavas med två bokstäver: VI! Idag har vi kastat ärtpåsar. Jag fick av Danne och kastade till Nicklas. Sedan stod vi på en stång (STÅND!) och skulle ställa oss i bokstavsordning... DET GJORDE ONT I FÖTTERNA. Sedan räknade vi till 20. Carru gick ut och skämdes eftersom hon inte kan räkna till 20 :)
- Linns, Anders och Emils livsregler:
1. Inte placera bomber på allmän plats.
2. Inget intrång hos folk.
3. Alla måste använda cykelhjälm.
4. Inte knarka.
5. Inget knivslagsmål.
- Jag är ledsen, men jag tror inte på Gud eller Jesus. Jag tror på ödet. Ödet, drakar och älvor.
- Vad har varit sämst med konfirmationen?
Svar: Att man inte får gå på toaletten :(
- Mobbning är ibland elakt. Det säger våran präst. Jag tror att jag ska mobba honom och se ifall det blir ett sånt där "undantag" då det är elakt med mobbning. Idiot.
- Idag konfirmerades jag. Det är konstigt att något som varit i ens vardag i ett år plötsligt försvinner. Såhär gick det till:
1. Jag och Malin sjöng Knocking on heavens door
2. Vi sjöng Tro, Glory och We are the world i kör.
3. Ingen grät.
Sen är det en massa klotter där vi har kommunicerat med varandra samt en massa "jag älskar dig" tjaffs kompisar emellan. Fast sen har jag, som 15 åring, skrivit en sida efter allting där jag förklarar att jag faktiskt inte älskade något av dom. Hahaha, alltså det är ganska hemskt hur viktigt jag tyckte det var då och vilken flugskit jag tycker att det är nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar