Dag 24 – Det här får mig att gråta

Jag gråter sällan av fysisk smärta, jag kan tvärtom nästan tycka om det, vilket är lite töntigt.
Jag gråter alltid 1 maj när studenterna i Lund sjunger på universitetstrappan. Jag är alltid där och har sedan jag var liten alltid gråtit.
Jag gråter när jag känner medlidande för andra människor, speciellt i filmer. Oftast är det när ingen annan människa gråter.
Jag gråter när jag är stolt över någon eller något. Det kan vara en tidningsartikel om min favoritband eller när Sverige omnämns som ett bra land utomlands.
Jag gråter när jag tycker något är vackert och fint. Det kan vara en sång, ett ögonblick eller en människa.
Jag gråter när jag inser hur lyckligt lottad jag är.
Men ibland gråter jag av rädsla. Ibland gråter jag när jag inser alla orättvisor i världen. Men oftast gråter jag för att jag inser att jag inte kan göra något åt det.