jag orkar inte skriva med stor bokstav, jag orkar inte göra något korrekt what so ever. jag tänker inte skriva någon tänkvärd text som reflekterar vad jag känner, jag tänker bara skriva det rakt upp och ned här och nu.
jag är trött på att vilja dö när jag ser en bild på dig, jag vill skrika varje gång du uppdaterar din status på facebook. jag vill slippa se dig dyka upp överallt. det är precis som att du tvingar mig att ha kvar dig i min hjärna. precis som att du ville att det skulle vara såhär redan från början. nu planterar vi ett så i linns hjärna, hohohoho, vad skoj det här är. det är nästan som att åka berg&dalvana. helvetes jävla kuk låt. varför var jag tvungen att spela sönder en låt som faktiskt har en meningsfull text? kunde det inte varit en annan flo rida eller något shit pomfrite? nej, det var självklart tvunget att vara kent. förstör det för mig, ja, bara gör det! jag hatar dig så infernaliskt mycket, och jag hatar att du lärde mig det ordet. jag hatar att jag blir vuxen och fattar var det är som pågår, att jag vet var som innebär nu.
jag vill riva ner bilden på min vägg som ser ut som mig när jag blir besviken. den pratar till och med som jag. jag vill kräkas på skorna du var med och betalade och jag vill äta upp handduken som representerar en del utav ditt liv. jag vill kasta färg på alla min posters på väggarna, en av dom har till och med kvar ett handavtryck från dig. ja, en fucking kent poster satte du din hand på. jag hatar att du gav mig idéen till att göra ett eget BD märke att ha på väggen och det är ditt jävla fel att jag möblerar om hela tiden i mitt rum. du körde alltid huvudet i min lampa, och en gång hittade du en spindel i den. så jag bytte lampa. jag målade mina väggar vita för det röda påminde för mycket om dig. du finns i min LP samling när du lyfte upp min favoritskiva och sa "spår 3 på a sidan är skitbra", bara för att det blev min favoritsång sen.
och jag hade fått syn på dig hade jag spottat på dig. jag hade kräkts ut mina inälvor på dig, bara för att bevisa att jag hatar dig och för att jag fortfarande dör för dig. jag använder fortfarande samma parfym som du tyckte luktade gott, och kläderna du påpekade var fina är fortfarande dom kläderna jag använder mest. jag måste se din facebook status uppdateras för att veta att du har tillräckligt lite liv som jag som faktiskt uppdaterar den. jag lyssnar fortfarande på berg&dalvana för, ja, jag är rädd att man glömmer, glömmer allt. så vi glömmer att vi älskade varann.
du finns inte. du är ingen människa. det är ingen person jag pratar om. du är en känsla, den känslan jag inte klarar av.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar