onsdag 18 november 2009

låt mig gå i bitar, jag har gjort något så dåligt igen. låt mig ha ont, låt mig skrika färdigt tills bröstkorgen blir tom.











Alltså jag hatar kärlek. Jag hatar ordet, det är så jävla fult. Genom kärlek kan man skriva kräk. Läk också. Läka får det fan alltid göra. INGENTING vara för evigt. Äckelkärlek. Äcklig kärlek. All kärlek är äcklig. Kanske inte den materiella. Den som inte sviker. Alltså rationell kärlek. Men hur blir det då, om något är rationell kärlek, så ska det stå på pappret att DET HÄR ÄR KÄRLEK. Ungefär som bilderna. Men, nä förresten. Rationell kärlek finns inte. Kärlek är inte fakta. Det är ett symtom. Sådär ska bara kärlek se ut.
Realistisk kärlek. Okej, det är bra ord. R-E-A-L-I-S-T-I-S-K-T. Den är ful. Sen kräks man. Sen läker man.
Kräklek.

Inga kommentarer: