Jag hatar människor som anser att man kan växa ifrån något man älskar. Inte någon man älskar, för det kan man, men något man älskar, älskar man alltid. Kärleken för det är kanske inte alltid så stark som den var i början, men den finns alltid kvar.
Att säga att något bara var en fas i ens liv är bullshit. Det är som att jag skulle säga att jag ogillar Broder Daniel nu, för det var bara en del utav min poparfas. Eller att jag hatar MCR, för det var också bara en del utav min emofas. Men nej, är det inte faserna som har skapat än?
Visst, har det gått från att man älskar katter till att man plötsligt hatar dom för att något så brutalt som att en katt bet av ens hand en gång, då är det okej. Men kärleken till något, finns alltid kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar