måndag 31 maj 2010
lät du hennes komma närmare
var hon vackrare än mig
det finns dagar som jag tänker
mer på henne än på dig
jag går bredvid men halkar efter
jag orkar inte springa mer
försökt att visa dig med blicken
men det är inte mig du ser
den här platsen är nån annans och jag måste hitta ut
hur ska man älska nån som har älskat nån förut
Vissa stunder kan det kännas ensamt
om du undrar vad jag tänker på
så jag håller hårt och kryper tätt intill dig
som om hon skulle försvinna då
Vi talar sällan högt om våran framtid
vi talar aldrig högt om det vi har
dina drömmar blir allt svårare att se nu
och mina finns snart inte längre kvar
Hur ska man älska nån som har älskat nån förut
söndag 30 maj 2010
hämma
Öhe, jag badade nyss i två och en halv timme, tömde och tömde upp badkaret var tionde minut för att vara säker på att smutsen försvann.
Orkar inte snacka så mycket om själva festivalen, det känns overkill som tusan. Men de bästa artisterna var nog Thåström och Röyksopp. Jag grät på Thåström och under Röyksopp kunde jag inte sitta still. Dessutom dök Karin Dreijer upp på scenen mitt i allt, till min ENORMA lycka. Det var himlans fint.
Sämst var Name The Pet. Fyfan vad dåligt.
På vägen mellan campingen och festivalområdet (equals en kilometer) där mamma skulle hämta mig och Katt imorse, så tappade jag min väska med kläder, smink, skor och allergimediciner. Alltså min älskade jeansjacka, min älskade svarta Monki kofta, två flitigt använda klänningar från Monki (som jag älskar), en jättemysig halsduk som mamma har stickat och en kavaj. Samt allt smink jag använder till vardags. Samt ett par vans. Och allt annat som låg i den. Fitta alltså.
tisdag 25 maj 2010
siesta!
Sen glömde jag ju säga att jag har pannkakor fyllda med hallon. Fråga mig inte, men det lät gott. Och sånna ostar, Baby Belle.
Sen var jag även och hämtade ut alla recept som låg på mig på apoteket. Jag fick med mig mediciner för över 600 kr. Galet. Bricanyl mot astma, Pulmicort är förebryggande mot astma, pollenögondroppar, pollenallergimedicin och ny cortinsonnässpray.
bajs!
Detektivbyrån har inte dykt upp på Emmabodas spellista i sommar och jag började bli lite orolig. Såhär såg detta ut:
Linn Holmqvist 21 maj (4 dagar sedan)
Jag fick höra 2008 att Detektivbyrån skrivit livskontrakt med Emmabodafestivalen? Stämmer det? Jag glömde bort att uppskatta Detektivbyrån år 2008 så jag hoppas verkligen verkligen att de kommer till Eboda iår!
emmabodafestivalen till mig 10.54 (20 timmar sedan)
det verkar inte som detektivbyrån finns mer
hadethåkan
NEEEEEEEEEEEEEEEJ!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
söndag 23 maj 2010
sex
kattheeen, hundheeeen, fåhglarnaaaa
Jag vet ÄNTE!
enfingerdansen är lätt lätt lätt
Bilden är från karnevalen i fredags. Igår var jag där med Katt, men dom bilder är.. hua.
Båda dagarna fick jag tala om för äckelkillar att jag var lesbisk, igår fattade dom ändå inte vinken så jag fick tillslut vända mig och bitchslapa honom ganska hårt. Han fattade ändå inte vinken.
I all hast råkade jag slå till en tjej så att hon fick näsblod och när jag försökte förklara att det inte var med flit skulle hon ändå slåss, fast hennes kompisar tyckte att hon var patetisk och stod och skrattade åt henne.
Efter det blev jag för full och ville hem.
lördag 22 maj 2010
it's a living thing
i'm coming up only to show yoy under
Jag har tänkt på en sak. Om man är kompis med någon, och sedan inte träffas på ett tag, behöver man dom då ifall man ändå inte saknar dom? Är det okej att strunta i att ta upp kontakten om det visar sig att dom inte ger än något längre? Är dom verkligen nödvändiga i ens liv då? Eller är det bara egoistiskt tänkande och ett slöseri av kompisar och människor i allmänhet, eller är det okej?
Är det sånthär jag borde fråga Elli, eller vet inte hon heller? Hon brukar veta.
Men ibland vet ingen.
torsdag 20 maj 2010
exposed position
Idag fotade Elli Jennifer. Fast det gjorde ju jag med.
Att jag sen inte är lite duktig som Elli på att fota eller på att redigera är ju en annan femma.
Nu sitter jag i mitt rum hemma hos pappa. I en söndrig säng som numera ligger på golvet och samma jävla lakan som för ett halvår sedan. Fast dom blir ju tvättade varje vecka.
you're looking for me, but it's not what you seek
Bajs.
I'm the taste on your tongue
I'm Darth Vader
I know what I'm made of
Cause I was born by the sun
The sun
You're looking for me
But it's not what you seek
I've got a twisted personality
i focus on the pain, the only thing that's real
Tyckte att det var min sång förut. Fast nu tror jag att det är lite allas sång.
onsdag 19 maj 2010
you love her coz she's dead
Sjukt bra. Klicka på bilden din fårskalle.
Hahaha, btw, påminner om min kära emolåt nu när jag tänker efter FER SURE (ja, ni ska klicka där).
kallade du mig gris?
Jag har nu på morgonen suttit och gjort om samma test flera gånger för att jag blivit så förbannad. Såntdär vilket politiskt parti man borde rösta på. Fucking miljöpartiet! Helt ärligt, men det finns inget parti jag hatar så mycket som miljöpartiet. Äckliga Maria Wetterstrand. Och ändå blev jag det och procenten höjdes ju mer jag gjorde testet. Och jag kan säga att jag är borglig, blå, allierad, ja, you name it. Ingen jävla grön miljöpartist som har våta drömmar om prästkragar och onanerar till fröken Wetterstrand.
Gud vad arg jag blev.
tisdag 18 maj 2010
HAhahaHAhAHhahahHAHHHHHHHHHH
måndag 17 maj 2010
lcd soundsystem + mgmt
Jag visste inte att vi alla är så rädda.
i want you to take me to
söndag 16 maj 2010
talking about my girl
lilla snor
Fast nu är jag så trött att jag storknar. Sjukt förvirrat.
lördag 15 maj 2010
black is the colour of my true love's hair
Igår var jag 80! Jag var nog den enda som var så pass mycket 80, Kajsa kom dock inte långt efter. Men sånt är skoj!
Kom hem 4 imorse och gick upp 9 för att duscha och sedan gå på konfirmation. I kyrkan grät jag för att jag tycker att vissa psalmer är så vackra. Jag har börjat gråta till allt som är vackert nu för tiden.
fredag 14 maj 2010
hola
JAG ÄLSKAR SKINS!!!!!!!!!!!!!!!
it's like a drug to me
Den sången är så jävla känslofylld och vem som helst kan sjunga den vackert med känsla. Det är en av världens mest genialiska låtar.
Det blir så vackert och ångestfullt när man sjunger ut Paparazzi på riktigt och jävlar vad det är musik i mina öron. Det är som att ställa sig i ett ösregn på sommaren, vartenda hår på kroppen ställer sig upp och på något sätt är det ändå okej.
Jag gråter varje gång jag hör Paparazzi sjungas med känsla.
torsdag 13 maj 2010
onsdag 12 maj 2010
i know it's over
Varför är vi inte spontana?
Varför måste ni alltid planera allt så jävla mycket?
Varför drar vi bara inte?
Varför är det alltid ett litet fel som gör att det aldrig blir såsom vi tänkt?
Det är alltid ett jävla fel. Och det är alltid dom jävla felen som får min värld att rasa.
Jag försöker fucking göra något åt saken, jag försöker! Jag föreslår grejer konstant, men ändå kör jag på solo.
Jag får huvudet vänt emot mig såfort det kommer en intressantare, blir nekad något för någon annan är mycket bättre och blir lovad grejer som inte hålls.
Det bränns, det gör ont och ikväll väljer jag att vara ensam. Och även om jag försöker att bli av med min ensamhet, är det ingen som orkar följa med mig att leta.
Jag förstår att det är nu jag ska bli självständig. Väx upp Linn.
måndag 10 maj 2010
kids are stupid
Ibland är man helt säker på att det finns en enda sak som får ens humör att vända, men när det väl händer känner man ändå likadant.
Jag har fortfarande kvar känslan som fanns där för ett år sedan.
ibland är man tvungen att inse saker som man aldrig vill inse. man måste stå öga mot öga med det man så länge har undvikit. och det gör så jävla ont när man väl står där, för man vet att det aldrig riktigt har slutat göra ont. för när det inte längre gör ont, bryr man inte sig. då struntar man inte att undvika det och det blir inte ett stort hål i magen när man väl inser sanningen.
sanningen suger
Jävla kuk arsle. Hålet ersätts av ett nytt hål som ersätts av ett nytt hål och som ersätts med ett nytt.
Så jag underhåller mig själv.
Sista bilden tyckte jag om för att jag liknade Sid. Hade jag varit kille hade jag varit Sid.
söndag 9 maj 2010
bambi!
sunshine, there will be no sunshine för you in the next two days
Blivit lite kär i denna flickas blogg. Den är så, öh, emmaboda på något sätt. Det blir inte mer hemma för mig.
lördag 8 maj 2010
buhu
ÖööhhÖhHhÖöÖÖHH, kaffe!!!!!!!!!!!!!!!!!!
För tio år sedan kunde jag halva mutiplikationstabellen (HAH hur många av er kommer ihåg det namnet) och jag hade längtat så mycket till att fylla åtta och min nästa längtan var att börja tvåan. För då var man lagom gammal och inte minst på skolan. Jag tänkte att det måste nog vara den bästa åldern i hela livet.
jag undrar om du hade kraft att ge dig av eller mod att stanna kvar
Men jag hatar att du tycker om allt som jag tycker om, att du sminkar dig likadant som jag, att du lyssnar på samma musik som mig, att du klipper samma frisyrer som mig och att du gör allting så jävla många gånger bättre.
En gång tog du allt ifrån mig och jag blir påmind om det så jävla ofta.
fredag 7 maj 2010
heroes
onsdag 5 maj 2010
que tu m'aimais encore, me l'a t'on vraiment dit...
Allting blir så mycket lättare när man är kär ömsesidigt. Det räcker med att vara i närheten av personen så blir man tillfredsställd. Saker såsom innan-man-somnar-sex och god-morgon-sex är bara pricken över i:et (fast hade man försökt visa det i photoshop så hade man nog bara gjort en massa fjärilar i olika färger). Det finaste är att vakna bredvid den där personen och höra "du är nog det sötaste jag har sett". Eller att vakna mitt i natten och känna en arm runt midjan. Det räcker, då är man lycklig.
Men nu får jag kämpa och leta efter lyckan. Efter ett tag början den kosta pengar, hälsa och stolthet. Men varför uppfyller jag inte drömmarna och förhoppningarna? Jag är 18 år gammal nu och har en jävla förmögenhet på banken, men fortfarande sitter jag på min röv och klagar. Är det den där känslan vi alltid rynkat på näsan åt som har skridit in i min kropp? Den känslan som gör att man känner ett ansvar, att man måste ringa jobba samtal, att man måste fixa med banken alldeles ensam, att man får dricka alkohol och köpa cigaretter helt själv.
Jag vet faktiskt inte vad jag vill ha sagt. Men det känns som att jag har plikter jag måste utföra innan livet sätter igång. För jag intalar mig om och om igen att livet inte har hunnit sätta igång än. Men vad jag gör då? Jag super, går i skolan, skrattar, sjunger, dansar och betalar för min lycka. Jag fattar faktiskt inte. Men min förmögenhet på banken måste gå till skola, utbildning och bostad. Inte ett boobjob eller en utlandssemester. NÄR SKA JAG FÅ LEVA DÅ?
Jag vill vakna en natt med en arm runt min midja, jag vill bo någon annanstans där det är högt i tak med kristallkronor och stora fönster som man kan sitta i. Men jag vill också har bra betalt och ha en bra utbildning. Måste jag välja?
Jag funderar lite på att skita i alla plikter. Göra det som gör mig glad. Morfar kommer inte bli glad då, men morfar har redan levt sitt liv. Jag ska fortsätta gråta när studenterna sjunger i Lund, för jag är en människa som gråter när jag tycker saker är fint och vackert. Så jag får även gråta när jag läser om Kent och jag får gråta när jag är ledsen. Men samtidigt ska jag genomföra lite av dom där plikterna, för annars skulle jag inte längre ha något att drömma om.
Och helt ärligt, är det inte drömmarna som räddar oss från allt det onda?
it's too broken to fix
Det finns vissa bilder som är så snygga att jag dör lite. Detta är en sån. Det finns även en på någon random tjej i kostymskjorta, en på Angelina Jolie, en på Peaches Geldof, en på Lily Allen, Daisy Lowe, Lady Gaga och en massa random bilder jag hittar. (man kan klicka på alla namn och bokstäver)
Jag blir typ slagen i ansiktet när jag ser dom.
humorhimlen, hur mår himlen
TÄNK ER ATT tio personer går ut varje dag för att äta middag tillsammans. Notan för de 10 hamnar på 1.000 kronor. Om de delade upp notan på samma sätt som vi betalar skatter skulle det bli ungegfär så här:
De fyra första – de fattigaste – skulle inte betala någonting alls
- den femte skulle betala 10 kr
- den sjätte skulle betala 30 kr
- den sjunde 70 kr
- den åttonde 120 kr
- den nionde 180 kr
- den tionde personen – och den rikaste – skulle betala 590 kronor.
De bestämde sig för att betala notan på det viset. Det tio åt middag på restauranten varje dag och kände sig nöjda med uppgörelsen – tills en dag, då ägaren till restauranten gav dem rabatt.
”EFTERSOM NI ÄR SÅ BRA KUNDER”, sa han, ”så ger jag er 200 kronor i rabatt”. Middag för tio skulle då kosta 800 kronor. Gruppen ville fortfarande betala middagen på det sätt vi betalar skatt. Så de fyra första påverkades inte, de fick fortsätta att äta gratis.
Men hur skulle de andra sex göra – de som betalade? Hur skulle de dela upp rabatten så att alla skulle få sin ”beskärda del”?
De sex personerna insåg att 200 kronor delat med sex blir 33,33 kronor. Men – om de drog bort det från varje persons andel, skulle den femte och sjätte personen få betalt för att äta.
Restaurantägaren föreslog att det vore rättvist att reducera varje persons nota ungefär proportionellt, och han satte i gång att räkna på de belopp varje person skulle betala. Resultatet blev att även den femte personen fick äta gratis, - den sjätte fick betala 20 kr, - den sjunde 50 kr, - den åttonde 90 kr, - den nionde 120 , – vilket ledde till att den tionde personen fick betala 520 kr i stället för tidigare 590.
ALLA SEX PERSONERNA fick lägre pris än tidigare och de fyra första fick fortsätta att äta gratis.
Men plötsligt – utanför restauranten började personerna jämföra vad de sparat. ”Jag tjänade bara en tia av rabattens 200 kr”, började den sjätte personen. Han pekade på den tionde: ”Men han tjänade 70 kr!”
”Precis”, sa den femte personen, ” jag sparade också bara en tia”. ”Det är orättvist att han fick sju gånger så mycket som jag!”
”Det är sant!”, skrek den sjunde personen. ”Varför skall han få 70 kr tillbaka när jag bara fick 20 kr? De rika skall alltid få det bättre!”
”Vänta ett tag!”, skrek de fyra första unisont. ”Vi fick ju ingenting alls! Det här systemet utnyttjar de fattiga!”
DE NIO PERSONERNA omringade den tionde och gav honom stryk. Nästa kväll kom han inte till middagen, så de nio satte sig ned och åt utan honom.
När så notan kom in upptäckte de något viktigt. Det fattades 520 kr …..
Jan Nilstof
Haha, jag tyckte det var fint. Där satt min politiska åsikt i ett järngrepp.