HAR DESSUTOM INTE RÅD ATT ÅKA TILL EMMABODA :((((((((((

bölblogg.

3.

Idag har jag saknat dig så mycket att jag ibland var tvungen att fokusera på att andas och vara i nuet.

because you're the only hope for me

Det känns som att jag har fastnat under golvet. Jag får panik, för jag gör ju inget. Det handlar inte om att jag inte kan festa, att jag inte kan äta, att jag inte kan komma in någonstans för att 20 års gränsen hindrar mig. Det handlar om att jag hade kunnat göra något. Jag hade kunnat vara någon annan stans. Jag hade kunnat ta tag i saker. Men det har jag uppenbarligen inte gjort, för jag sitter ju här. Hur har jag kunnat vara så dum och bara suttit och väntat på att livet ska börja, på att livet ska komma till mig. Det funkar ju inte så, har jag inte fått lära mig det i 18,5 år nu?
Jag är rädd för att ge mig ut ensam, jag vill inte, jag vågar inte. Jag vill ha någon trygg fin bredvid mig. För vad händer sen? Jag vill inte fastna här. Jag vill inte sitta i Åkarp eller Malmö eller Skåne eller kanske Sverige överhuvudtaget. Men att flytta någonstans känns samtidigt helt omöjligt. Jag vill inte lämna min lilla mamma och jag kan faktiskt säga att det är nog det som skulle ta emot mest. Lämna hemma. Jag har, som jag skrivit förut, hela livet planerat framför mig. Jag vet vad jag vill uppfylla livet med, vilken känsla jag behöver.
Ja, efter studenten kommer jag åka på en jorden runt resa, men jag känner mig själv, jag vet att jag kommer må jättedåligt när jag kommer hem. För sen har jag inget planerat. OCH JAG KAN INTE LEVA SÅ. Jag kan inte bara ta dagen som den kommer, det måste finnas något där att kämpa för. Och jag önskar att jag hade så många olika liv, för jag vill göra så mycket. Och när jag kommer hem från resan, vad kommer finnas kvar här då? De flesta har åkt vidare på annat, för folk har det fixat för sig. Alla har ambitioner och drömmar de följer. Jag vet inte ens vad jag vill. Jag som alltid hade drömmar. Förr. Nej. Nu har jag inte det längre. Jag vet inte längre. Jag vill att mitt liv ska kunna pekas ut i böckerna, finnas på kartan, existera i framtiden.
Men ändå sitter jag framför datorn. Helt jävla hopplöst, dåligt och jag vet inte vad. Jag är så besviken på mig själv, för jag har haft möjligheterna. Jävla fegis Linn.

det regnar.

Jag önskar verkligen innerligt mycket att min hosta lägger sig väldigt snart. Hostmedicinen hjälper inget alls och jag orkar inte hosta mer. På detta sover jag även utan kvalsterskydd och näsan är genomtäppt om jag inte kombinerar vanlig nässpray med kortisonnässpray och jag börjar bli galen. Dessutom har jag en kal fläck på vänster sida av huvudet.
(fast jag vill mest av allt att hostan bara ska försvinna, det är pinsamt att vrålhosta hemma hos andra vid matbordet eller att avbryta konversationer genom att hosta!)

trött.

Jag blir så förbannad på min svenska lärare ibland! Under restuppgifter för svenska b har jag typ tusen grejer, bland annat kompletteringar till tre böcker, där jag har varit närvarande och pratat under alla boksamtal. NEJNEJNEJ! Jag har en muntlig redovisning till svenska b och samhäll a som ska vara klar på en designad keynote presentation imorgon och ett stort jävla reportage till på måndag. Sen på fredag slutar vi.
Jävla kukhuvud.

i know it's over

Jag är så trött på det här.
Varför är vi inte spontana?
Varför måste ni alltid planera allt så jävla mycket?
Varför drar vi bara inte?
Varför är det alltid ett litet fel som gör att det aldrig blir såsom vi tänkt?
Det är alltid ett jävla fel. Och det är alltid dom jävla felen som får min värld att rasa.
Jag försöker fucking göra något åt saken, jag försöker! Jag föreslår grejer konstant, men ändå kör jag på solo.
Jag får huvudet vänt emot mig såfort det kommer en intressantare, blir nekad något för någon annan är mycket bättre och blir lovad grejer som inte hålls.
Det bränns, det gör ont och ikväll väljer jag att vara ensam. Och även om jag försöker att bli av med min ensamhet, är det ingen som orkar följa med mig att leta.
Jag förstår att det är nu jag ska bli självständig. Väx upp Linn.

boys who play with fire will get their hands burned

JAG ÄR JÄTTEJÄTTEJÄTTEJÄTTEARG!
Herregud, vad händer!! Kajsa ligger bredvid mig när jag panikar och sitter mest och säger "oj.. OJ... OJ!! (oj)!".
Jag hatar människor som lägger hela sitt fucking helvetes liv i andra människors händer. Dom vill inte ha ditt liv där! DOM KASTAR IVÄG DET! FATTAR DU INTE DET.
Jag har god lust att bara säga djävulsunge. Eller något sånt fint. Jag vet inte riktigt varför.
Och, låt mig tillägga, att absolut värst är att jag faktiskt i stort sätt måste umgås med sånna här människor fem dagar i veckan då jag är stationerad på min skola. (Oj säger Kajsa).
Det är helt galet. Jag är så arg. Jag blir så förbannad. Sinnesjukt. Galet. JAG BLIR ARG!!!!!
VAD ÄR NI FÖR MÄNNISKOR?

(Kajsa: Jag låg typ och halvsov när du skakade i mig och skrek "JAG ÄR ARG!!!"
Linn: Jajo.. MEN VAD ÄR DET FÖR EN MÄNNISKA?!?!?
Kajsa: Det har jag tänkt på i sjukt länge, har aldrig fattat detta. Jävla bekräftelsehora.

Kajsa hears me
Kajsa: DANG true!
Kajsa: Du blev helt röd i ansiktet och dina näsborrar blev större och du såg allmänt ut som en galen ko. Sen börjar du slå dig själv i ansiktet och bara skriker av ilska. "JAG ÄR AAAAAAAARG!!!" Yeah, I hear you Linn...)

Fittrumpa.

fuck it.

Jag är trött. Ledsen på mitt liv. Önskar ibland att jag hade andra kompisar.
Nej fy Linn, sådär får man inte säga. Joho, det får man.

bittersweet symphony

Jag mår illa av min blogg ibland, och då tänkte jag att jag kanske borde skapa en ny. Och jag har haft blogspot så länge, och devote har jag testat men inte gillat alls, så jag testade blogg.se. Men, där hade jag tydligen redan ett konto, vilket var lite underligt.
Fast sen kom jag ju på att jag har haft blogg.se också, men att jag blev så förbannad på deras design att jag la ner skiten. Jag kommer inte ihåg hur man gör hemsidor, och jag minns nästan inga html koder. Så nu sitter jag fast på den här jävla bloggen om det inte finns någon söt person som vill hjälpa mig.
För då har jag ju två bloggar. Så när jag mår illa av den här så går jag till den andra. Och tvärt om.
Fast den andra ska representera mitt blommiga liv, så den kommer nog inte vilja få mig att kräkas.

this is not what it seems

Öhe, jag har insett att jag ogillar sjukt mycket grejer. Jag kanske är tillbaka till min hata-samhället fas. Vad vet jag.
Saker som jag insett att jag stör mig på
- Benämningen "tjejer". Alltså inte att jag är en tjej och du är en kille, utan när man säger "Vet ni vad jag har tänkt på tjejer?", eller refererar till ett antal människor som sina "tjejer". Vadå, är vi en egen grupp nu helt plötsligt? Måste tjejer och killar tänka olika? Tycka olika? Kan man inte enas, utan man måste berätta att du är en tjej och du är en kille? Blä.
- När det överjävlaallt står hur mycket man älskar sin flickvän/pojkvän. Har säkert sagt det förut, men jag menar, det börjar faktiskt äckla mig lite. Nej, det beror inte på att jag själv inte har något pojkvän atm. Jag har alltid tyckt såhär, även när jag själv hade pojkvän. Bara för att du är kär i din kille betyder inte det att hela världen vill veta det. Du hade ett liv innan honom och du kommer ha ett liv efter honom (face it, om du är min kompis är du verkligen inte över 25 och du kommer nog inte heller gifta dig med din nuvarande).
- Zombiefilmer. Jag behöver inte säga något mer. Kunde inte ens se det roliga i Zombieland för jag hyperventilerade lite smått.
- Skype smilysar. Dom är skitfula.

Fan vad jag älskar att klaga och gnälla alltså.

håll er jävla humor för er själva och skärp er, era jävla äckel.

Jesus amalia vad arg jag blir. Det finns en grupp på facebook som heter "Vi som har sexfantasier om barn". Vafan är det? Dessutom ligger gruppen under kategorin "För skojs skull - Internskämt". Det ligger bilder på barn/bebisar där kvinnor och män kommenterat saker som "Singel?", "MMM mumma" och andra saker.
Det finns även en bild på Engla, flickan som blev våldtagen och mördad 2008(?), där bildtexten är "Frugen" och kommentarerna lyder:
- åhh vad vacker hon är ! var det hon du plockade upp förra sommarn anders?
- Njaa sommar var det inte men. Ja det var jag! Sikken åktur alltså...
- Våren -08... good times
- Jag avundas dig. Att det ska vara olagligt att ge sin kärlek till ett barn är något jag aldrig kommer förstå

Det är vuxna människor som skriver och laddar upp bilderna. Vuxna människor som själva har barn. Fyfan vad dåligt jag mår. Helt ärligt, vad är det här? VAD I HELVETE SYSSLAR DOM MED? Antagligen tar dom allt på ett skämt, men barnpornografi är inget att skoja om. Det är äckligt, verkligen skitäckligt. Att dessutom ta upp Engla i allt är fruktansvärt kränkande mot hennes familj, som om det inte redan finns nog med skämt om henne. Jag har anmält gruppen, dock tror jag att det är fler som har gjort det. Men det skadar ju inte ifall ännu fler personer gör det. Fan vad arg jag är. Och ledsen. Vuxna människor, come on.

- elisabeth, vet du vad jag e? - aaaaa, men det säger jag bara i garderoben

Men öhe vad jag hatar mitt liv just nu.
Funderar nästan på att sitta hemma på nyår faktiskt. Eller intiva mig till någon jag inte känner bara för att jag inte kommer känna en käft.

jag tänker nog inte svara på några jävla god jul sms iår, och inte heller skriva några. för då får jag skulden för att deras julafton är förstörd

Jag tänka göra en liten lista på saker jag verkligen inte tycker om

* Jag tycker inte om när världar krockar med varandra, vilket dom ofta för på facebook. Vad är det här liksom? Han är kompis med hela Arlöv eliten (den eliten existerar inte utanför Arlöv i mitt sinne, allt som händer i Arlöv stannar i Arlöv. Alla som bor i Arlöv, stannar i Arlöv ect.) och sen Loria? Han var även kompis med Åkarp folk och Lomma folk. Nej, jag tycker verkligen inte om det.

* Puttenutte gulliga saker. Alltså par som gör sånna där älskvärda übergulliga saker mot varandra, även när dom gör det i filmer. Typiska kärleks filmscener. VÄX UPP SÅNT HÄNDER INTE I VERKLIGHETEN!!!!

* Människor som uppdaterar sin status på facebook med "ååhhh, vilken underbar dag! idag har jag varit ute med hunden på en UNDERBAR LÅNG morgonpromenad. man kunde höra fåglarna kvittra hallelulija! sen bakade jag himmelskt goda kakor och mös lite med familjen. på kvällen blev det utgång. tack för dagen tjajor!!!!!". Jag klarar inte av det, okej?

* När antalet punkter blir fler än 3. Detta fenomen uppkommer ofta hos generationer som är födda innan 80talet. De fullkomligt misshandlar punkter. Fullkomligt galet.

* :P gubben. Behöver jag utveckla mig?

merde

JÄVLA KUK FÖRSTÄRKARE, JAG DÖDAR DEN SNART!!!!!!!! JAG GRÅTER BLOD, SERIÖST. VARFÖR SKA FÖRSTÄRKAREN LÄGGA AV NU?????????????
OIHE VY9PHY4P938YTwfbjadf lirsga09uy2ITWDNFKDZBGAIEGR9EGTÅ39TYÅ3U4T V30UT,M9N4 YP9GEARHGLAERGP93YTÅmw öw hgslehae9rghå 0EÅwtp9atlaeifj

goddamnit, du du du du, du var allt din jävla idiot.

Idag för exakt tre år sedan, hände en av de jobbigaste saker jag någonsin varit med om.

Hittade mitt lunarinlägg från det

Friday, the worst ever Lör 16 dec 2006 00:46 (Uppdaterad Lör 16 dec 2006 22:01) Övrigt, 32 läsare totalt

00.47 Idag var jag med Nicole, patte & anders. Vi åkte rut på anders moppe. dom tre skulle ta en varv runt kvarteret, jag hör en krash, jag kutar dit. ser anders & patte ligga ner på marken. moppens motor är ff igång. fullt med glas överallt. min första tanke var "VAFAN ÄR NICOLE?!" men nicole är påväg därifrån. haltande. en tjej skriker till mig att springa efter henne. jag ber emma ta med henne hem till mig och hjälpa henne. jag stannar hos anders & patte. böjar bli mycket folk där nu. ngn ringer ambulancen. några kramar mig. vet inte vilka det var. anders hade ont, väldigt ont. patte frös såtilloch med tårna darrade. jag satt ner på huk framför dom. 5-7 m därifrån låg moppen. jag trodde först patte hade svimmat, men det hade han inte. sen kom ambulancen. då släppte chocken. jag grät floder. jag grät, grät, grät och grät. brandmännen sa till mig att sätta mig i baksätet på brandbilen, så att jag inte skulle frysa. sagt och gjort. då grät jag ännu mer. sen kom en brandman och började ställa lite frågor. sedan blev det jättevarmt. polisen ville förhöra mig. var tvungen att ringa nicole. snabbt. hon var tvungen att komma. grät ännu mer. floder. gick fram till anders. han kämpade emot ambulancekillarna. han ville inte bli fastbunden. kollade på honom. han kollade tillbaka. rakt in i ögonen. han led. sedan gick jag bort till patte. han frös fortfarande lika mycket. bad mig lägga täcke över hans tår. försökte. lyckdes tillochmed få honom att skratta. sen log han. precis som att allting kommer bli bra igen. men det är svårt att tro när dom åker iväg med sirene ljusen på. att se dom fastspända på en bår. med skydd för nacken. så de inte kunde röra sig. att komma ihåg blicken. nicole fick också åka in till sjukhus. hennes rygg värkte fruktansvärt mycket. hon kunde inte gå. Pease out 21.49 Bilderna försvinner inte. Dom bara snurrar runt, runt, runt. Patte har fått komma hem. Nicole går på kryckor. Anders ligger kvar på sjukhuset. Han ska opereras på måndag. Jenny gav mig den hemska tanken ; tänk om inte operationen går bra ? Jag, Nicole, Fejros och min pappa var och hälsade på honom idag. Han mådde inte så bra, men jag tror han blev glad av att se oss. Vi gav honom en blomma och en påse godis. Fick en chock. Igen. Trodde inte han skulle må så dåligt. Att han inte skulle orka skratta. Att han bara drog på munnen. Det blev bara värre och värre. Sov inte mycket inatt. Grät jättemycket. Grät när jag kom hem från sjukhuset. Jag orkar inte. Biderna av krocken, när Nicole sprang iväg, Anders ögon coh Pattes leende försvinner inte. Dom sitter fastklistrade i hjärnan. Bilderna av Nicole på kryckor och Anders i sjukhussängen som krigar om att försöka le mot oss försvinner heller inte. VAFAN ÄR DET SOM HÄNDER __________________________________________________________ Update: Jag garvade faktiskt lite åt min stavning.

sucker.

Grejen är den att jag vet om att jag är världens största attentionwhore. När allting är på den platsen där jag vill ha det, är jag jätteglad, jättehypad och 110% hela tiden.
Men när allting är fel, och inget är där jag vill ha det, funkar jag inte alls.
Just nu funkar jag inte alls.

håkan hellström - minnen av aprilhimlen

Jag har faktiskt inte den vildaste aning om vad jag håller på med längre. Det känns som att det var år och dar sedan jag skrattade eller sa något kul. Inga ord dyker upp i min hjärna när jag försöker säga något och jag väntar hela tiden på att dagarna ska ta slut. Jag vet inte vad jag väntar på, vad jag vill ska hända. Men det här vill jag inte ha.

Och egentligen älskar du inte mig
Och egentligen är det okej med mig
För jag älskar ingen, ingen alls
Sånt där är slöseri med tid
Men då slösar vi bort våra liv
Och jag tänker alltid på dig i april

this is the part when people often leave. but some stay. those special ones.

Idag har inte varit en bra dag. Panik och skuggor över alla tankar. Och alla tankar som egentligen inte finns har dykt upp.
Jag vet att förra gången allt var såhär löste det sig. Jag vet att förra gången det var såhär var för ett år sedan. Jag borde inte få komma nära människor. Jag klarar inte av det.

the cure - close to me

Nä, jag tror jag är sjuk. Vill helst slita av mitt huvud, lägga det i en gryta, koka bort allt jobbigt och sen sy fast det igen. Tycker det var en ganska fin beskrivning av hur jag mår just nu.

Mötte upp Katta i Malmö efter att jag hade umgåtts med Valle. Sen drog vi till Stiffe, och efter bara någon timme mådde jag riktigt dåligt och all cigarettrök gjorde hela min syn på livet ganska diffus. Precis allting snurrar precis hela tiden.

Värst är ändå att jag lyssnade på World of Warcraft soundtracket hela vägen hem. Men det var fint.

SADFACE!

Vad ledsna vi blev nu. Julias pappa avbokade lokalen. Vad händer nu på halloween?