hämma

Öhe, jag badade nyss i två och en halv timme, tömde och tömde upp badkaret var tionde minut för att vara säker på att smutsen försvann.
Orkar inte snacka så mycket om själva festivalen, det känns overkill som tusan. Men de bästa artisterna var nog Thåström och Röyksopp. Jag grät på Thåström och under Röyksopp kunde jag inte sitta still. Dessutom dök Karin Dreijer upp på scenen mitt i allt, till min ENORMA lycka. Det var himlans fint.
Sämst var Name The Pet. Fyfan vad dåligt.

På vägen mellan campingen och festivalområdet (equals en kilometer) där mamma skulle hämta mig och Katt imorse, så tappade jag min väska med kläder, smink, skor och allergimediciner. Alltså min älskade jeansjacka, min älskade svarta Monki kofta, två flitigt använda klänningar från Monki (som jag älskar), en jättemysig halsduk som mamma har stickat och en kavaj. Samt allt smink jag använder till vardags. Samt ett par vans. Och allt annat som låg i den. Fitta alltså.