my therapist says not to see you no more, she says you're like a disease without any cure

Ni vet den där ohejdade gråten när tårarna rullar och ögonen blir så streck och ansiktet där den där grimasen man verkligen inte vill se någon annan göra, för den är så hjärtskärande att man väljer att titta bort varje gång för man vet hur det sticker till långt där inne av rädsla och ångest för att man vet att det lika gärna kunde hända än själv? I mitten av allt är det så vackert. Att vi inte har glömt bort att vi faktiskt finns och existerar och inte är en produkt av mänsklighetens alla knep, hur vi förskingrar oss och glömmer bort att jag som person faktiskt också är viktigt. Någonstans där vill jag komma åt och röra vid. Röra, känna, smaka dina tårar. Veta att du finns, du är där.
Jag vill rädda och försvara dig från allt det onda. Jag vill hålla för dina ögon och bara visa dig regnbågar och enhörningar. Ibland är det faktiskt så vackert och simpelt. Jag ser inget fel med att blunda för det onda, ibland är det den enda utvägen. Det enda som får mig att se att hoppet finns kvar.
Hur illa jag än tycker om människor och hur onda dom än är, så är det egentligen det enda vi alla strävar efter.

are we really gonna do this

Jag vet faktiskt inte längre om jag klarar av sanningen hela tiden. Jag vill bara sitta i min kokong och låta världen göra vad fan den vill. Och då kan jag ändå skapa mig ett eget samhälle där inne i min lilla kokong. Jag är trött på att få höra det hela tiden.
Är det jag som gör fel. Är det mig det är fel på. För sen vet jag inte mer. Längre vill min hjärna inte tänka.

i've been here to long

all you do is fill me up with doubt

Här sitter jag och lyssnar på Depeche Mode. Fast nu blev det lite La Roux.
Vi har hunnit skratta åt fula gubbar, lugna ner Evelina och haft betygsnack. Allt innan klockan 12.
Ni läser en VG unges blogg, bara så ni vet.

thr great river.

Jag tycker synd om er för att ni inte känner av den där exalterade känslan som jag får bara av att tänka på julafon, Sagan och Ringen eller Star Wars. Eller Halloween för den delen. Ni kan inte förstå hur manisk bara tankarna på det får mig att bli. Jag kommer aldrig kunna förklara det, det är den mest ologiska känslan som finns.
Men det är så fucking underbart, och ibland gråter jag tyst för mig själv för att det känns så fint.

muse - butterflies and hurricanes

Charmed.

kent - 400 slag

Elli satte dagens kommentar idag:
- Alltså din muffin har varit deprimerad hela dagen.

feeder - feeling a moment

Efter att ha läst både Sarahs inlägg om klassen och Wictorijahs inlägg om sina vänner så vill jag också skriva om mina vänner och mina närmsta vänner. Det finns ingen ordning i hur namnen är upplagda, för det går inte att sätta sina vänner i ordning. Men det är ju faktiskt ni som gör mig lite till den jag är idag.



Wici har jag känt sen jag var 12 år. Alltså snart i 5 år. Otippat nog träffades vi i Kenya.
Wici är en såndär person som vill förändra världen. Hon har rest jordklotet runt men hon lyckas aldrig få ro.
För mig betyder Wictorijah Stenmark hemma. När jag känner mig osäker och inte orkar längre, så vet jag att W alltid står där bredvid och trycker mig framåt.


Alice är den tjurigaste jag känner. Jag har känt henne hela mitt liv och hon kan vara så jävla tjurskallig att jag vill slå in hennes huvud i väggen ibland. Ändå har jag sällan så kul som jag har när jag är med Alice.


Min kära Kattlåda. Jag kan säga precis vilket ord som helst och ändå kunna koppla det till henne, haha.
Det är aldrig tyst när jag och Kattinka umgås. Helt ärligt. Det är aldrig still heller. Vi är precis överallt. Och om jag ska vara riktigt brutalt ärlig, så är vi så jävla underhållande.
Katta är en såndär vilsen liten själv, men som ändå lyckas fokusera. Ibland undrar jag fan hur hon orkar, för hennes motgångar är stundtals enorma. Men hon lyckas alltid hålla allting uppe och alltid tro det bästa om människor. Vilket värderas jävligt högt.


Varje gång jag ska beskriva Elli för en person som aldrig träffat henne, så använder jag alltid samma mening. Detta är världens gulligaste människa.
Egentligen är hon ganska speciell, hon är ganska svår att tolka och har världens skummaste humor.
Elli har fått mig att uppskatta livet och att inse hur jävla mycket kompisar betyder för än. Hur mycket man behöver dom och hur mycket dom behöver än. Och hur viktigt det är att leva idag, men samtidigt ha lite koll på vart man är om ett halvår.


Marielle är nog en av de tjejigaste tjejer jag känner. Och hon hatar ordet bajspuré.
Marielle tror också väldigt bra om människor och dömer ingen. Vad som egentligen gör mig mest ledsen är att hon en dag kommer inse hur jävla hemsk världen är. Jag älskar att Marielle ser allting så fint och det kommer fan verkligen göra ont i mig när även hennes värld faller samman.
Och jag hoppas att det aldrig händer.


När jag och Jennifer umgicks på riktigt för första gången klickade det direkt. Vi förstod varandra utan att behöva säga något alls. Det gick på en månad, sen var vi mindreaders.
Jag älskar Jennifers skratt, det är så satans barnsligt. Tillsammans är jag och Jennifer mer barnsliga än Lattjo Lajban.
Jennifer har tiotusen drömmar och värderar dom hon älskar högre än livet.
Egentligen kan jag och Jennifer vara ifrån varandra i flera månader utan att knappt prata. Men sen händer det något och då står vi alltid vid varandras sida.


Jossihanna! Detta är en av de få första riktigt nära kompisarna jag haft. Alltså riktigt riktigt nära.
Johanna lever alltid för dagen och tänker varken på igår eller imorgon. Hon är en av de starkaste jag vet, alltså mentalt. Hon står alltid upp för sin åsikt tills hon inte längre orkar.


Valentina och jag är nog det mest udda par du någonsin kommer stöta på. Utseendemässigt har vi inget alls gemensamt. Dessutom är Valle en av de bitchigaste tjejer jag känner och själv anser jag att jag är ganska snäll.
Valle har världens hårdaste skal på utsidan. Men längst där inne har hon världens största hjärta av guld. Hon är högljudd, gapig, ytlig, ibland elak, osympatisk och gnällig. Men hon är också helt galen, rolig, underbar och finns precis alltid alltid där.

is it grande?

Jag vet att jag ser ledsen ut när jag är osminkad.

Homosexualitet är en onaturligt sak. Men det finns det jävligt mycket av i världen nu för tiden, alltså onaturliga saker - Karin Westberg
Som ketchup? - Linn Holmqvist

broder daniel - no time for us

Jag hade varit olycklig med dig. Så jävla olycklig var jag. Det kommer ingen tid för oss. Vår tid har redan passerat. Och den gjorde så ont. Men den gjorde mig själaglad. Det finns fortfarande avtryck av dig på väggarna. Men inte i mig.

lily allen - the fear

Fy vad duktig jag var nu när jag ritade ett sånt fint självporträtt. Och lyssnar på Lily Allen.
Nu ska jag skriva lite drummel, för det är sånt jag gör. Skriver lite drummel när jag känner för att drumla. Eller något (kul att ordet "drummel" faktiskt fanns i ordregistret). Ni vet när man sitter i sängen, lyssnar på musik och är jättetrött? Egentligen borde man städat rummet tidigare under dagen och gått och lagt sig för ett tag sedan. Men ändå sitter man kvar. How come?
Jag borde städa, packa och spika upp en tavla. Annars lyser min fina kaninlampa så rosa i fönstret som det bara går. Och det är helt sjukt att mina öronsnibbar kliar så att jag håller på att bli tokig. Dessutom attackerar små äckliga insektssvarmer än såfort man sätter foten utanför dörren. NASTY.
Nämen om man ändå borde sova. Det låter göttans i gumpen.

kings of leon - closer

Handlade lite med Marielle igår. Kvällen avslutades i Lunds stadspark med Kajsa, Stiffe(Jonathan), Cigge(Henrik), Damp(Alex) och två random som jag inte kände. Sen var den en snubbe med en urgullig hund också som heter Linus!

Nu är jag äckligt hungrig och vill bara sova.

nine inch nails - right where it belongs

pink floyd - comfortably numb

Pappa åkte nyss till Columbia och jag har världens magkramp. Det var Folkan igår tills de stängde, och efter det blev det en gräsplätt någonstans. På bussen hem sen satte sig en snubbe bredvid mig och sjöng. Rädd för att trollen skulle komma och ta mig småsprang jag hem. Sen deckade jag med kläderna på i sängen och drömde de konstigaste drömmar på väldigt väldigt länge.
Nu lyssnar jag på Pink Floyd.