Jag har nog inte så många förebilder. Det varierar kanske från dag till dag, vilket humör jag är på. Ibland vill jag rädda världen, ibland vill jag bara leva i dekadens, ibland önskar jag att jag var ute och upptäckte världen...
Jag vill nog snarare säga att jag inspireras av människor. Jag inspireras av Peaches Geldof för att hon verkar leva den typen av liv och känna den typen av människor som jag alltid velat leva och känna, (plus hon klär sig så grymt snyggt och hennes pappa är gubben sir Geldof själv, vilket gör att jag mår lite bättre av att gilla henne så mycket då han en gång hjälpte till att rädda Afrika duktigt mycket) jag inspireras av Lily Allen för att hon skriver så roliga låttexter och är så fruktansvärt söt, jag inspireras helt enkelt av hela England, för jag älskar deras kultur. Därför älskar jag även filmer och serier från England, såsom Skins, Morden i Midsomer, Miss Marple.. Och alla jävla brittiska designer program som mamma tvingar mig att kolla på.
Okej, jag kanske har några förebilder. Ibland är min mamma min förebild för att hon gör något jag tycker är beundransvärt. Oftast är det saker hon berättar om som hon gjorde när hon var yngre. Ibland inspireras jag av Wictorijah, för hon vågar göra saker jag inte vågar och dessutom har hon en tendens att göra alla tråkiga saker i vardagen till roliga aktiviteter (fast hon vet nog inte om det själv). Ikväll inspirerades jag av Åsa, min 3 år yngre "låtsassyster", för att hon är så klok redan som 15 åring.
Det där går från dag till dag och ibland är det jobbigt för att jag inser saker som jag hatar med mig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar