feeder - feeling a moment

Efter att ha läst både Sarahs inlägg om klassen och Wictorijahs inlägg om sina vänner så vill jag också skriva om mina vänner och mina närmsta vänner. Det finns ingen ordning i hur namnen är upplagda, för det går inte att sätta sina vänner i ordning. Men det är ju faktiskt ni som gör mig lite till den jag är idag.



Wici har jag känt sen jag var 12 år. Alltså snart i 5 år. Otippat nog träffades vi i Kenya.
Wici är en såndär person som vill förändra världen. Hon har rest jordklotet runt men hon lyckas aldrig få ro.
För mig betyder Wictorijah Stenmark hemma. När jag känner mig osäker och inte orkar längre, så vet jag att W alltid står där bredvid och trycker mig framåt.


Alice är den tjurigaste jag känner. Jag har känt henne hela mitt liv och hon kan vara så jävla tjurskallig att jag vill slå in hennes huvud i väggen ibland. Ändå har jag sällan så kul som jag har när jag är med Alice.


Min kära Kattlåda. Jag kan säga precis vilket ord som helst och ändå kunna koppla det till henne, haha.
Det är aldrig tyst när jag och Kattinka umgås. Helt ärligt. Det är aldrig still heller. Vi är precis överallt. Och om jag ska vara riktigt brutalt ärlig, så är vi så jävla underhållande.
Katta är en såndär vilsen liten själv, men som ändå lyckas fokusera. Ibland undrar jag fan hur hon orkar, för hennes motgångar är stundtals enorma. Men hon lyckas alltid hålla allting uppe och alltid tro det bästa om människor. Vilket värderas jävligt högt.


Varje gång jag ska beskriva Elli för en person som aldrig träffat henne, så använder jag alltid samma mening. Detta är världens gulligaste människa.
Egentligen är hon ganska speciell, hon är ganska svår att tolka och har världens skummaste humor.
Elli har fått mig att uppskatta livet och att inse hur jävla mycket kompisar betyder för än. Hur mycket man behöver dom och hur mycket dom behöver än. Och hur viktigt det är att leva idag, men samtidigt ha lite koll på vart man är om ett halvår.


Marielle är nog en av de tjejigaste tjejer jag känner. Och hon hatar ordet bajspuré.
Marielle tror också väldigt bra om människor och dömer ingen. Vad som egentligen gör mig mest ledsen är att hon en dag kommer inse hur jävla hemsk världen är. Jag älskar att Marielle ser allting så fint och det kommer fan verkligen göra ont i mig när även hennes värld faller samman.
Och jag hoppas att det aldrig händer.


När jag och Jennifer umgicks på riktigt för första gången klickade det direkt. Vi förstod varandra utan att behöva säga något alls. Det gick på en månad, sen var vi mindreaders.
Jag älskar Jennifers skratt, det är så satans barnsligt. Tillsammans är jag och Jennifer mer barnsliga än Lattjo Lajban.
Jennifer har tiotusen drömmar och värderar dom hon älskar högre än livet.
Egentligen kan jag och Jennifer vara ifrån varandra i flera månader utan att knappt prata. Men sen händer det något och då står vi alltid vid varandras sida.


Jossihanna! Detta är en av de få första riktigt nära kompisarna jag haft. Alltså riktigt riktigt nära.
Johanna lever alltid för dagen och tänker varken på igår eller imorgon. Hon är en av de starkaste jag vet, alltså mentalt. Hon står alltid upp för sin åsikt tills hon inte längre orkar.


Valentina och jag är nog det mest udda par du någonsin kommer stöta på. Utseendemässigt har vi inget alls gemensamt. Dessutom är Valle en av de bitchigaste tjejer jag känner och själv anser jag att jag är ganska snäll.
Valle har världens hårdaste skal på utsidan. Men längst där inne har hon världens största hjärta av guld. Hon är högljudd, gapig, ytlig, ibland elak, osympatisk och gnällig. Men hon är också helt galen, rolig, underbar och finns precis alltid alltid där.