Jag har nog inget liv. Ögonen värker av trötthet och magen värker av något annat. Inte trötthet i alla fall. Jag låste nyss in mig på toan. Jag vet faktiskt inte riktigt varför, men det är alltid bättre här inne. Det är som att luften är lättare att andas på något skumt vis.
Och jag är så rädd för att ramla, för att förlora greppet att okontrollerat snurra runt och handlöst försvinna in i den eviga ångesten. Jag vågar inte lyssna på musik som berör mig, rädd för att falla dit. Jag vågar inte läsa ordentliga böcker, rädd för att falla dit. Jag vågar inte diskutera jobbiga frågar, rädd för att falla dit.
Jag vet att jag inte borde vara rädd för att göra vad jag vill göra, men jag VILL inte ramla tillbaks till all ångest och eviga panik. Jag vill må bra och känna att livet är a piece of cake, som det är just nu. Jag är fan värd det!
Därför har jag lyssnat på musik som säger mig precis ingenting den senaste tiden. Känns dumt att säga att Kent går fetbort, men de har faktiskt det de senaste veckorna. Idag har jag lyssnar på Bag In Da Box (mest för att beatet var snabbt och jag var tvungen att halvspringa till tåget) och Slagsmålsklubben. Hela dagen! Yr i huvudet och hög på koffein och en lakrisklubba satt jag och skrek på bussen till Värnhem och blev anklagad för att bete mig som en 93:a. Well, måste jag försvara mig på den punkten? Jag orkar inte bry mig om vad folk säger och tycker längre. Förr var det jätte viktigt att vara "den roliga" eller "den vuxna" eller vafan jag nu kände för.
Nu springer jag bara runt och muppar mig när jag nu är på det humöret och fräser åt andra när jag känner för det. Folk får helt enkelt skylla sig själva. Uppför jag mig som en 93:a, SO WHAT? I'm still a rockstar. Nejmen, JAG BRYR MIG INTE!!!!
Någon jävel har skrivit en osynlig lag om att alla som går journalistik linjen är überseriösa och jag lovar, min klass lever upp till det. Skit tråkigt, jag vill bara ruska om vissa och skrika liv i deras döda ögon. Livet slutar inte när man är 16 år, fast vissa verkar tro det. Och vafan, sluta ta dig själv på så stort allvar. Det är bara du som gör det och ingen, jag menar verkligen INGEN bryr sig. Sålänge du inte har åldern inne är det ingen vuxen som tar sin åsikt seriös, du är fortfarande bara ett barn när det kommer till det viktiga punkterna. Och ja, då har du all rätt i världen att bete dig som ett barn också. Det vill säga, bete dig som en sen 93:a fastän du är en tidig 92:a. Jag ser inga som helst fel med det. Gör du?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar