söndag 31 oktober 2010
till och med den klassiska musiken är underbar
Jag är vaken och jag har ont i magen. Elli kommer hit ikväll och jag kollar på film. Jag älskar Sofia Coppola filmer, så jävla mycket. Jag dör lite för dom. Speciellt Marie Antoinette. Undrar hur många gånger jag har sett den. Nu ser jag den igen i vilket fall. Allting är perfekt i denna filmen. Allting. Plus den har det bästa soundtracket som existerar (500 days of summer kommer inte långt efter tillsammans med Cruel Intensions).
godkväller
Har precis kommit hem från en underlig kväll. Var på Johannas 18 års fest tidigare, var vampyr. Blev faktiskt ganska lyckad, alltså jag som vampyr dådå. Tyvärr är inte Johannas kompisar min typ av människor alls, så det blev lite knasigt. Men den spelade ingen roll, för jag var där för Jossihannis skull. Sen drog vi vidare till en hemmafest i mitt eget hus, för mina systrar hade fest där. Utöver det så älskar jag min tatuering, den ser sjukt mysig ut(sen gillar jag att den är lite ojämn, för det finns ingenting som är helt korrekt och perfekt).
Nu tänker jag sova, vaknade halv tio imorse, helt sjukt.
lördag 30 oktober 2010
fredag 29 oktober 2010
torsdag 28 oktober 2010
she's got bangs
Glad tjej.
Dricker julte. Egentligen är det inte julte, men jag tycker om att tänka på det som julte.
Nu ska jag hem till Jossihannis för jag ska färga hennes hår. Sen behöver hon nog lite moralt stöd också för hon ska ha fest på lördag och fyller 18 imorgon. Lille plutten.
NEIN; OFF I GO!
Dricker julte. Egentligen är det inte julte, men jag tycker om att tänka på det som julte.
Nu ska jag hem till Jossihannis för jag ska färga hennes hår. Sen behöver hon nog lite moralt stöd också för hon ska ha fest på lördag och fyller 18 imorgon. Lille plutten.
NEIN; OFF I GO!
onsdag 27 oktober 2010
vem fan har snott mina vingar!?
Alltså, jag kommer hem, ser att klassfotot har kommit och sen dess har jag inte kunnat sluta skratta/gråta. Jag ser ut som ett såll. Mina ögon är stängda. Eller nej, man ser ögonvitan. Men det värsta är att man även ser att jag egentligen tittar rakt fram, för irisen syns lite grann, vilket innebär att ögonlocken i princip bara fallit rakt ner. Alltså jag skrattar så jag dör. Dessutom ser det ut som att jag morrar. Alltså nej, jag dör.
tisdag 26 oktober 2010
thats alright thats okey, ure gonna whipe our ass some day
Evelinis tog körkort idag, that bastard. Hon har enbart övningskört i fem veckor och vips, på första uppkörningen! I vilket fall hittade jag henne utanför skolan när jag slutade, för där stod hon och var cool med sin egna bil. Öhe.
I vilket fall fick jag skjuts hem. Och ja, motorstopp i en avfart från motorvägen är alltid bra jobbat!
Sen blev det jävlar anamma, jag siktar på körkort mot våren. Yes, jag börjar bli awesome. Min fear för rondeller och trafikljus är nästan så gott som bortblåst.
I vilket fall fick jag skjuts hem. Och ja, motorstopp i en avfart från motorvägen är alltid bra jobbat!
Sen blev det jävlar anamma, jag siktar på körkort mot våren. Yes, jag börjar bli awesome. Min fear för rondeller och trafikljus är nästan så gott som bortblåst.
it takes a fool to remane sane
Vaknade nyss och drömde om lasermannen inatt. Typ en såndär blandning mellan en såndär skolmassaker och en seriemördare.
måndag 25 oktober 2010
näe
Det är så hemskt när man ser bilder på sig själv som kanske bara är ett halvår gamla och tänker "fan vad jag har blivit ful". Nämen alltså, mest det att när man ändrar hår och färg och allt vad det heter, så blir allting så annorlunda. Sen insåg jag att anledningen till att mitt rödaktiga hår var så fult i slutet och så snyggt i början var ju för att i början satt ju fortfarande det rosa kvar i håret, sen när det försvann fick jag en jättekonstig färg som jag egentligen inte tyckte om alls. Men den hårfärgen jag hade förra julen och nyår, den var JÄTTEFIIIIIN! I WANT IT BACK!
nellie the elephant
Nellie the elephant packed her trunk
and said goodbye to the circus
off she rode with a trumpety trump
trump trump trump
Nellie the elephant packed her trunk
and trundled off to the jungle
off she rode with a trumpety trump
trump trump trump
söndag 24 oktober 2010
man kanske borde ta sitt liv nu, när man ändå kan menar jag.
Har en konstig känsla i kroppen. Nu vill jag bara iväg. Eller något, något bara.
fredag 22 oktober 2010
my baby don't care
Okej, fuck it. Jag ansökte nyss om Au Pair grejs. Dock råkade det bli enbart i USA upptäckte jag senare. Men whattahäck.
because you're the only hope for me
Det känns som att jag har fastnat under golvet. Jag får panik, för jag gör ju inget. Det handlar inte om att jag inte kan festa, att jag inte kan äta, att jag inte kan komma in någonstans för att 20 års gränsen hindrar mig. Det handlar om att jag hade kunnat göra något. Jag hade kunnat vara någon annan stans. Jag hade kunnat ta tag i saker. Men det har jag uppenbarligen inte gjort, för jag sitter ju här. Hur har jag kunnat vara så dum och bara suttit och väntat på att livet ska börja, på att livet ska komma till mig. Det funkar ju inte så, har jag inte fått lära mig det i 18,5 år nu?
Jag är rädd för att ge mig ut ensam, jag vill inte, jag vågar inte. Jag vill ha någon trygg fin bredvid mig. För vad händer sen? Jag vill inte fastna här. Jag vill inte sitta i Åkarp eller Malmö eller Skåne eller kanske Sverige överhuvudtaget. Men att flytta någonstans känns samtidigt helt omöjligt. Jag vill inte lämna min lilla mamma och jag kan faktiskt säga att det är nog det som skulle ta emot mest. Lämna hemma. Jag har, som jag skrivit förut, hela livet planerat framför mig. Jag vet vad jag vill uppfylla livet med, vilken känsla jag behöver.
Ja, efter studenten kommer jag åka på en jorden runt resa, men jag känner mig själv, jag vet att jag kommer må jättedåligt när jag kommer hem. För sen har jag inget planerat. OCH JAG KAN INTE LEVA SÅ. Jag kan inte bara ta dagen som den kommer, det måste finnas något där att kämpa för. Och jag önskar att jag hade så många olika liv, för jag vill göra så mycket. Och när jag kommer hem från resan, vad kommer finnas kvar här då? De flesta har åkt vidare på annat, för folk har det fixat för sig. Alla har ambitioner och drömmar de följer. Jag vet inte ens vad jag vill. Jag som alltid hade drömmar. Förr. Nej. Nu har jag inte det längre. Jag vet inte längre. Jag vill att mitt liv ska kunna pekas ut i böckerna, finnas på kartan, existera i framtiden.
Men ändå sitter jag framför datorn. Helt jävla hopplöst, dåligt och jag vet inte vad. Jag är så besviken på mig själv, för jag har haft möjligheterna. Jävla fegis Linn.
Jag är rädd för att ge mig ut ensam, jag vill inte, jag vågar inte. Jag vill ha någon trygg fin bredvid mig. För vad händer sen? Jag vill inte fastna här. Jag vill inte sitta i Åkarp eller Malmö eller Skåne eller kanske Sverige överhuvudtaget. Men att flytta någonstans känns samtidigt helt omöjligt. Jag vill inte lämna min lilla mamma och jag kan faktiskt säga att det är nog det som skulle ta emot mest. Lämna hemma. Jag har, som jag skrivit förut, hela livet planerat framför mig. Jag vet vad jag vill uppfylla livet med, vilken känsla jag behöver.
Ja, efter studenten kommer jag åka på en jorden runt resa, men jag känner mig själv, jag vet att jag kommer må jättedåligt när jag kommer hem. För sen har jag inget planerat. OCH JAG KAN INTE LEVA SÅ. Jag kan inte bara ta dagen som den kommer, det måste finnas något där att kämpa för. Och jag önskar att jag hade så många olika liv, för jag vill göra så mycket. Och när jag kommer hem från resan, vad kommer finnas kvar här då? De flesta har åkt vidare på annat, för folk har det fixat för sig. Alla har ambitioner och drömmar de följer. Jag vet inte ens vad jag vill. Jag som alltid hade drömmar. Förr. Nej. Nu har jag inte det längre. Jag vet inte längre. Jag vill att mitt liv ska kunna pekas ut i böckerna, finnas på kartan, existera i framtiden.
Men ändå sitter jag framför datorn. Helt jävla hopplöst, dåligt och jag vet inte vad. Jag är så besviken på mig själv, för jag har haft möjligheterna. Jävla fegis Linn.
hello world
Det är så himla konstigt, jag har verkligen ingen aning om vad jag drömde. Men jag har väldigt väldigt ont i ena sidan på min käke. Så något underligt måste det ha varit. Höll även på att bajsa på mig när min väckarklocka ringde (min vanliga väckarklocka som alltid ringer 7.30 på vardagar är långa "gammaldags" ringklockeljud, men eftersom vi börjar 12 idag så satte jag klockan på 9.30 och ringsignalen som var där var det där jävla tuppljudet som är helt craZzZZzzzy!! Hatar verkligen den).
Igår innan jag gick och la mig satt jag och kollade på en blogg med pandafrisyrer. Ville dö lite. Det är som att kolla tillbaka på sitt gamla liv när det låg i spillror lite överallt. Som att plocka upp en del av sig själv. Det går inte riktigt att förklara, men jag vill alltid gråta när jag ser tjejer med pandafrisyrer och svartvita kläder. Det känns alltid som att jag sörjer. Och jag vet att dom sörjer. Man sörjer hela tiden. Här är bloggen.
Igår innan jag gick och la mig satt jag och kollade på en blogg med pandafrisyrer. Ville dö lite. Det är som att kolla tillbaka på sitt gamla liv när det låg i spillror lite överallt. Som att plocka upp en del av sig själv. Det går inte riktigt att förklara, men jag vill alltid gråta när jag ser tjejer med pandafrisyrer och svartvita kläder. Det känns alltid som att jag sörjer. Och jag vet att dom sörjer. Man sörjer hela tiden. Här är bloggen.
like i'm the only girl in the world?
torsdag 21 oktober 2010
varning, känsliga tittare.
i can fall in love with you
måndag 18 oktober 2010
folk fall nu neder
Brasilien: 8 dagar
Tahiti eller annan söderhavsö: 7 dagar
Nya Zeeland: 16 dagar
Australien: 20 dagar
Japan: 5 dagar
USA: 28 dagar
Resedagar: 6
TOTALT: 90 dagar
Okej, jag ska snart sluta tjata. Nu ska jag plugga psykologi!
Tahiti eller annan söderhavsö: 7 dagar
Nya Zeeland: 16 dagar
Australien: 20 dagar
Japan: 5 dagar
USA: 28 dagar
Resedagar: 6
TOTALT: 90 dagar
Okej, jag ska snart sluta tjata. Nu ska jag plugga psykologi!
söndag 17 oktober 2010
this is not a love story
Åh denna helgen har jag haft den känslan av den jag vill vara. Jag såg Eyes Wide Shut för en stund sedan, en mycket underligt film. Men den gav mig exakt rätt känsla. Där är det igen, den där jävla känslan. Hur ska jag beskriva den känslan? Den är som den texten jag skrev om hur jag vill att min liv ska se ut. Jag skrev den en gång, för länge sedan och det är fortfarande så jag vill att det ska vara.
”Jag ska berätta en sak som jag väldigt sällan berättar för någon.
Jag drömmer om ett liv med blommor på dagarna och virvlande färger på nätterna. Det ska stickas i näsan från doften av blommorna och på nätterna ska färgerna vara så starka att de lyser upp mina tapetserade väggar. Det ska alltid finnas blommor, kanske även en tomatodling som står i mitt köksfönster. Min balkong är som en oas där man kan höra trafiken tjuta om man lutar sig över räcket, men håller man sig innanför känns det som att världen sjunger för än.
Min säng står mitt i rummet och i min säng kan man sova tolv personer. Tolv personer kan ligga hur dom vill i min säng med string gavlar och blå och vit randiga lakan.
När jag flänger ut genom min lägenhet med fyra meter i tak, smäller jag igen dörren så att kristallkronan i min hall nästan ramlar ner. När klockan är elva sitter jag på en rökig jazzklubb med hes röst och dricker rött vin, för att jag tycker det är gott. När klockan slår ett dricker jag något helt annat någon helt annanstans där färgerna virvlar. Jag virvlar, färgerna virvlar och livet virvlar. Aldrig står jag still.
När klockan är fem ramlar vi hem, jag och mina elva kompisar som ska sova i min säng. Men jag är inte beredd på att sova än, så jag lägger mig i bakaret mitt smått melankoliska badrum, sätter igång världens bästa skiva på vinyl, tänder en cigg och dricker whiskey, bara för att jag tycker att det är gott.”
Åh, jag vet hur jag skulle se ut, hur jag skulle sova, hur jag skulle dansa. Jag ser allting framför mig, som i en musikvideo. Det är helt underbart. Men där kommer alla andra tankar in. Jag kanske mår bättre när jag mår dåligt? För i min framtidsvision går jag på överskottsenergi över att inte kunna sova på nätterna för att jag är så deprimerad.
Jag förstår inte. Jag vet så mycket om alla andra men så himla lite om mig själv.
”Jag ska berätta en sak som jag väldigt sällan berättar för någon.
Jag drömmer om ett liv med blommor på dagarna och virvlande färger på nätterna. Det ska stickas i näsan från doften av blommorna och på nätterna ska färgerna vara så starka att de lyser upp mina tapetserade väggar. Det ska alltid finnas blommor, kanske även en tomatodling som står i mitt köksfönster. Min balkong är som en oas där man kan höra trafiken tjuta om man lutar sig över räcket, men håller man sig innanför känns det som att världen sjunger för än.
Min säng står mitt i rummet och i min säng kan man sova tolv personer. Tolv personer kan ligga hur dom vill i min säng med string gavlar och blå och vit randiga lakan.
När jag flänger ut genom min lägenhet med fyra meter i tak, smäller jag igen dörren så att kristallkronan i min hall nästan ramlar ner. När klockan är elva sitter jag på en rökig jazzklubb med hes röst och dricker rött vin, för att jag tycker det är gott. När klockan slår ett dricker jag något helt annat någon helt annanstans där färgerna virvlar. Jag virvlar, färgerna virvlar och livet virvlar. Aldrig står jag still.
När klockan är fem ramlar vi hem, jag och mina elva kompisar som ska sova i min säng. Men jag är inte beredd på att sova än, så jag lägger mig i bakaret mitt smått melankoliska badrum, sätter igång världens bästa skiva på vinyl, tänder en cigg och dricker whiskey, bara för att jag tycker att det är gott.”
Åh, jag vet hur jag skulle se ut, hur jag skulle sova, hur jag skulle dansa. Jag ser allting framför mig, som i en musikvideo. Det är helt underbart. Men där kommer alla andra tankar in. Jag kanske mår bättre när jag mår dåligt? För i min framtidsvision går jag på överskottsenergi över att inte kunna sova på nätterna för att jag är så deprimerad.
Jag förstår inte. Jag vet så mycket om alla andra men så himla lite om mig själv.
jag älskar dig gerard way
Jaaaaaaa, jag är seg. Men varje gång jag skulle kolla på den så buffrade den i en evighet och sen glömde jag bort den, men nu har jag äntligen sett den. Bra va? Den var underbar. Varför har inte jag rött hår? Hallå.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)