Deprimerad över att det ska regna imorgon då vi ska genomföra vår hatfest. Det ska regna på lördag också, så vi kan inte skjuta upp den. Jahaja ja, whina Linn!
Nej, igår letade jag fram en gammal mobil som jag alltid hade när min var på lagning (nu har jag mammas gamla). Så fort jag hör sms signalen på den (den är ju störd, så det går inte att byta) tänker jag på mitt ex och julen. Och då kom jag och tänka på den antagligen finaste stunden 2008. Jag satt på Malmö central, jag hade gråtit non stop i 3h och kände mig helt tom. Jag satt på en av perrongerna för jag skulle ta tåget till Växjö. Det var nästan helt svart ute fastän klockan inte var så mycket och jag var varm trots att det var iskallt. Där satt jag och lyssnade på julmusik och då landade en snöflinga på min näsa. Den första snöflingan. Och när jag tittade upp var hela himlen full av snöflingor och då visste jag att allting skulle fixa sig. Det skulle bli bra.
Jag skulle ge allt och lite till för en sån stund igen.
3 kommentarer:
Aw :) dina såna djupa tankegångar är alltid roliga att läsa ;D och den här blev man varm av 8D
jag vet. det var en såndär härlig stund i livet som antagligen bara händer en gång.
Det är just därför den är så oerhört viktig. :)
Skicka en kommentar