Jag tänker hela tiden att jag borde skriva av mig, sedan blir det bra. Men jag vet inte om jag borde skriva saker egentligen.
Min hjärna kopplar inte vad som har hänt. Hjärnan tror fortfarande på det här med distans och tror att jag ska upp till Tingsryd i helgen.
Det är jobbigt att det inte blev ett sista hejdå, att inte träffas mer. Och jag hatar när människor säger till mig att jag snart kommer blir förbannad och arg och att jag om några månader kommer titta tillbaka på det här och tänka "vafan blev jag ledsen över det för?". För jag vill inte blir arg och förbannad. Och jag vill aldrig titta tillbaka på detta som en töntig, dålig, hemsk grej.
Och jag hatar när männskor säger att jag ändå var värd bättre. För det är inte sant.
Ändå har den jobbigaste biten inte kommit än: börja ta bort alla saker, bilder och kläder.
Ikväll byter jag ut mina pandor till min gamla trogna gris sen 11 år tillbaka. Jag längtar efter den dagen då jag kan somna utan att äta sömntabletter. Nu ska jag försöka stänga av känslorna tills de inte längre existerar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar