Jag ligger i sängen, mest på rygg och ibland stirrar jag bara rakt upp i taket. Alla spår från alla Neutral Milk Hotels album spelas ur datorns högtalare och en fluga flyger galet runt runt runt min taklampa. Ibland byter den håll, men den flyger alltid runt runt runt. Ibland dricker jag från min pärondryck. Den är från Kiviks Musteri och jag dricker en hel tetra på en kväll. Ohälsosamt mycket, mest för att jag bara fick ett halvt glas om dagen som liten.
Flugan flyger runt runt runt. Jag försöker fånga mina tankar som flyger tillsammans med flugan. Runt runt runt. Ibland får jag ångest för att jag inte har ångest. För jag borde ha ångest, jag borde ha ångest för så många anledningar.
Det var så länge sen du såg mig i ögonen och pratade med mig och inte förbi mig. Numera blir du bara arg på mig för att jag inte har ångest, för att jag kommer ha en plats i vårt samhälle när jag har fyllt 27 och för att jag verkar veta vad jag vill. För att jag har hittat nya vänner, som inte ser ut som du och jag en gång såg ut, som inte förstår alltid fantastiskt vi har varit med om, som inte kan se det glittriga och magiska i att rymma till Köpenhamn en dag för att dricka öl i en trappuppgång och aldrig säga det till någon. Jag vet hur besviken du är på mig, jag vet hur arg du fortfarande är för att jag inte kramade dig när jag borde ha gjort det och jag vet att du är ledsen för att jag inte bevarade vad vi hade.
Men det är jobbigt för mig också. Du finns i så många delar av mitt liv, delar som förnyas med andra, men som tynar bort när de jämförs med dig. Varje gång jag bryter ihop tänker jag på gången du fick komma och hämta mig på en toalett, när du låg under ett täcke och citerade Greys Anathomy, när vi låg i mörkret och tittade på discokulan som snurrade runt runt runt. När jag gav vidare Berg&Dalvana till dig, när du tog No Time For Us och när vi sov på studdsmattan.
Runt runt runt. Ju mer jag tänker på det desto mer går det runt runt runt. Jag har svårt att greppa tankarna när det kommer till dig. Jag vet inte om jag är ledsen över situationen, men kan se det fina ändå, eller om jag bara är ledsen. Eller om jag helt enkelt är lättad. Lättad över att inte ha någon så nära längre, som andades på samma sätt och alltid med mig. Hela tiden. Alltid.
Men jag kommer alltid älska dig på något sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar