onsdag 11 mars 2009
saknad gör mig galen, och mina ögon ramlar sönder
Eh, mitt humör går upp och ner väldigt mycket just nu. Vissa stunder känner jag att livet inte är värt något alls. Då sitter jag tyst och kommer inte på något alls att säga. Andra stunder glädjer jag mig som tusan åt mitt liv och känner att ödet bestämmer väg åt mig. Är saker menade, så fixar det sig till slut. Jag hoppas det humöret håller i sig ordentligt och tillslut tar över mitt psyke. Idag var dessutom första dagen på länge jag kunde lyssna på Kent och känna att allting var bra.
Siesta är snart bokat, fyfan vad det ska bli kul. Förut var jag osäker på om det var så kul att åka utan Folke, men det är ju inte längre aktuellt, så nu lägger jag hjärta och själ i det här.
Blöh, bara så ni vet så får jag panikångest ibland och klarar knappt av att andas, så livet flyter inte helt på. Saknaden gör mig galen ibland. Idag på mediakunskapen var första gången idag det slog mig ordentligt, och det slutade med att jag låg och sov med huvudet på datorbordet. Jag drömde till och med. Tror jag sov i ca 30 minuter. När jag vaknade gick jag rakt ut i solen och då blev allting lite bättre. Men det är jobbigt ändå.
Marielle hänkar till Siesta! UNDERBART! Och tyvärr har jag You Spin Me Right Round på huvudet. Värst kanske är att jag nyss satte igång den (orginalet med Dead or Alive) och mamma sitter och sjunger med... Bilden är SATGAMMAL på mig och mamma. Jag är 13 år gammal :) HEHE!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar